Denna text tar sin utgångspunkt i kritik som riktas mot skola, lärarprofession och lärarutbildning. Det finns en stark kritisk front som menar att skolan i för låg grad vilar på evidensbaserad vetenskaplig grund. Denna text argumenterar för att vi behöver identifiera de skilda kunskapsanspråk som finns inom den forskning som säger sig vilja bidra till kunskapsutveckling inom skola och utbildning. Därefter fokuseras särskilt den typ av forskning som utifrån kritiska, problematiserande perspektiv vill belysa skolans praktik och lärarskapets komplexitet. Min uppfattning är att det just är denna typ av forskning som ofta kritiseras som överflödig och snarare sägs bidra till oklarhet än fördjupning inom lärarutbildning och lärarprofession. I dialog med bland annat utbildningsfilosoferna Richard Pring och David Bridges, ställer jag kritiska frågor till bland annat delar av min egen forskning om socio-emotionella arbetsmaterial i undervisning. För att kunna hävda sådan forsknings viktiga roll i så väl lärarutbildning som i samverkan med verksamma lärare krävs att också ta kritiken mot den, och dess premisser i beaktan. Den mest centrala frågan i denna kritiska belysning handlar om på vilket sätt sådan forskning förmår att knyta an till praktikens villkor och vardagsdiskurs.