En färgstark person i Falu folkskoleseminariets historia är Valborg Olander (1861–1943). I föreläsningen riktas intresset mot kvinnan som med starka band till Falun och lärarutbildningen främst blivit känd för sitt arbete för kvinnlig rösträtt och sin relation till författarinnan Selma Lagerlöf. Kvinnorna träffades för första gången vid en tillställning på landshövdingsresidenset i Falun 1901. Mötet blev starten på ett samarbete som analyserats i åtskilliga i litteraturvetenskapliga kontexter och som även skildrats i TV- serien ”Selma”. Något som i mindre grad beforskats, och som band de två kvinnorna samman, var läraryrket. Passionen för undervisning och sättet att förändra densamma med en intressantare pedagogik för barn, blev starten för läroböcker som Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.
Föreläsare: Docent Juvas Marianne Liljas, universitetslektor vid Högskolan Dalarna berättar här om sin forskning om Valborg Olander som lärare.
Föreläsningen presenteras av Senioruniversitetet Dalarna, i samverkan med Dalarnas museum och Folkuniversitetet Dalarna.
Föredrag med stöd av bildspel PPT
I projektet analyseras Valborg Olanders (1861-1943) reformerande insatser vid folkskoleseminariet i Falun. I fokus står Olanders omfattande läroboksproduktion i svenska språket och den didaktiska omsvängning som hennes idéer gav upphov till.
I tidigare forskning konstateras att Falu folkskoleseminarium visar tecken på ett progressivt förhållningssätt som i flera avseenden pekar tillbaka på Valborg Olander. I det forskningsprojekt, som tar sin utgångspunkt i den utbildningshistoriska forskargruppens antologi; 'Högskolan Dalarna och folkskoleseminariets historia, frågar jag mig hur Valborgs Olanders pedagogiska identitet formades, var hon hämtade sina ideal och hur förmågan att omsätta dem kan relateras till feminiseringen av läraryrket och läraryrkets framväxande profession. Projektet avser i denna anda att även lyfta fram samarbetet med Selma Lagerlöf i den specifika falukontexten och vad hon genom detta samarbete åstadkom som gagnade lärarinnornas utbildning i Falun.
Projektets teoretiska utgångspunkter tar sin utgångspunkt i Per-Johan Ödmans svenska pedagogik- och mentalitetshistoria, där den förindustriella organisationen vid Falu gruva kopplas samman med skolutvecklingen i Sverige. På ett högre teoretiskt plan lutar jag mig mot Paul Ricoeurs minnesteoretiska utgångspunkter som söker upprätta kollektiva minnen med hjälp av glömda vittnesmål. Glömskan orienterar mig mot källmaterial som både kan sökas i tidigare forskning, olika arkiv och personliga brev. I källmaterialet ingår också Valborg Olanders läroböcker i svenska språket och övriga författarskap.
Projektet har anknytning till lärarutbildningsinstitutionens forskningsprogram genom sitt historiska nedslag kring lärarprofessionen men kanske främst genom den utbildningshistoriska blicken på läs- och skrivutveckling som utgörande projektets didaktiska och lektionsutvecklade fokus. Kunskapsbidraget pekar på lärarutbildningens utbildningshistoriska uppdrag som utan det historiska perspektivet riskerar hålla oss fångna i en föreställning om det nutida som det självklara.