Dalarna University's logo and link to the university's website

Denna studie har haft som syfte att undersöka varför eller varför inte biståndshandläggare frågar äldre klienter om våldsutsatthet och vad som de anser behövs för att fråga rutinmässigt. Semistrukturerade intervjuer med kvalitativ ansats har utförts för att fånga upplevelser hos åtta biståndshandläggare i olika kommuner i Mellansverige. En tematisk analys genomfördes för att sammanställa teman och subteman. Resultatet visar att det som hindrar biståndshandläggare från att fråga om våld är brist på rutiner och kunskap, hög arbetsbörda, brist på förtroende, att potentiella våldsutövaren är med, att frågan är känslig, föreställningar om att äldre inte är utsatta för våld, samt en nedprioritering av frågan på organisatorisk nivå. Vad som möjliggör för biståndshandläggare att fråga är att gå två professionella på hembesök för att få till enskildhet, råd och stöd från arbetsgruppen och andra professionella, samt utbildning. Att ha som rutin inom organisationen att fråga rutinmässigt är också en viktig möjliggörare.

The aim of this study was to explore why or why not social workers who work with older people ask if they have been subjected to abuse and what barriers and facilitators there are to screening for abuse. Qualitative, semi-structured interviews were conducted to gather the experience of eight social workers in Mid Sweden. A thematic analysis was used to create themes and subthemes. The result shows that barriers for asking include lack of routines and knowledge, lack of trust, a high workload, that it is a sensitive question, the potential perpetrator being in the room, the idea of older people not being victims of violence, and a lack of priority at organizational level. The facilitators include separating the potential perpetrator and client by being two professionals, support from colleagues and other professionals and more training. Routines such as screening all older people could be an important facilitator for screening.