I denna studie undersöks hur lärarnas uppfattning om läsförmågans betydelse för läslusten och vad den gör för att stimulera elevernas läslust. Studien undersökte också hur lärarna hanterar de elever som inte vill läsa. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes intervjuer med sex olika lärare. Intervjuerna transkriberades och analyserades med innehållsanalys som metodansats. Studiens resultat är det mest betydelsefulla är att skapa goda relationer med eleverna så det möjliggör för läraren att lära känna varje elev och dennes intressen. På så sätt är det också lättare skapa en läslust och ett intresse för läsning menar lärarna när de finns något konkret att utgå ifrån. Något som framkom var att lärarna upplevde tidsbrist i sitt arbete, vilket gör det svårt att få tid med de elever som inte vill läsa samtidigt som läraren ska kunna skapa ett ultimata lärande för övriga elever. Detta gör att gemensamma arbetssätt så som ASL (att skriva sig till läsning) och högläsning upplevdes betydelsefulla. Lärarna i studien anser att dessa metoder kan gynna hela elevgruppen då de är lätta att anpassa utifrån individnivå. Den orsak som uppgavs till att vissa elever inte vill läsa, menade lärarna ofta berodde på brist på förförståelse och brist på goda förutsättningar för läsande.
Inriktning svenska