Kommunfullmäktige är en avgörande funktion för att den lokala demokratin och förvaltningen ska fungera. Om fullmäktigen inte fungerar tillfredsställande kan inte beslut fattas och då fungerar inte kommunernas förvaltning. När pandemin tog fart i Sverige 2020 innebar det en omställningsprocess i de svenska kommunerna med övergång till digitala eller hybridliknande sammanträden. Devisen ” Vi ställer inte in, vi ställer om” blev en organisationsprincip som många kommuner anammade. Sveriges kommuner och regioner sammanställde flera rapporter som visar att de flesta kommuner upplevt omställningen som tillfredsställande, trots allt. Hur har det förhållit sig i verkligheten när pandemin tog fart och kommuner påverkades av det? Har fullmäktigen fungerat på ett tillfredsställande vis eller har pandemin inneburit att effektiviteten minskat? I den här undersökningen är Håbo kommunfullmäktiges effektivitet i fokus. Förtroendevalda i Håbo kommunfullmäktiges upplevelser av fullmäktiges effektivitet undersöks för en förståelse för hur pandemin påverkat åren 2020 – 2021 jämfört med 2018 - 2019. Med utgångspunkt för motioner, ett av de yttersta tecknen på en välmående lokal demokrati och fullmäktiges organisatoriska delar undersöks hur Håbo kommunfullmäktige påverkats utifrån de förtroendevaldas upplevelser. Den teoretiska utgångspunkten är Harald Leavitts systemteoretiska modell för förändring i organisationer, Chris Argyris teori om organisationers kärnaktiviteter och Ragneklints multifaktoriella perspektiv på effektivitet i offentliga förvaltningar. Undersökningen utgår ifrån en mätning av effektiviteten av Håbo kommunfullmäktiges ärendehanteringen ur de förtroendevaldas perspektiv. Bilden som framträder är att pandemin har påverkan på kommunfullmäktige som omfattar de flesta av de organisatoriska delarna och kärnaktiviteterna i organisationen. Det är dock en begränsad omfattning i de flesta områden och en betydande påverkan på andra delar, funktioner och processer i organisationen