I denna presentation riktas fokus mot Språkintroduktionsprogrammet (Språkintro), ett program inom svensk gymnasieskola som vänder sig till nyanlända elever mellan 16 och 19 år (SFS 2010:2039, 6 kap.) Inom programmet ska eleverna ges undervisning i svenska språket och komplettera sin utbildning för att kunna gå vidare till något annat gymnasieprogram eller annan utbildning.
Syftet med studien som presenteras är att uppmärksamma strukturell ambivalens och motsägelser inom verksamheten, genom analys av relationer mellan styrdokument i olika lager. Det empiriska materialet som analyserats består av styrdokument på nationell nivå för Språkintro samt måldokument och utbildnings- och kursplaner för utbildning av rektorer och lärare. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i ett kritiskt perspektiv, med specifikt fokus på aktörskap (agency) enligt Ahearn (2001). En skiktad modell bestående av olika lager (Rogers och Mosely, 2014) används för kritisk diskursanalys, där centrala styrdokument relateras till utbildnings- och kursplaner från ämneslärar- och rektorsutbildningar. Detta möjliggör en diskussion om samstämmighet och motsägelser vad gäller Språkintro angående utbildningens kvalitet i relation till lärares och rektorers aktörskap, kompetens och yrkesroller.
Studien synliggör en ambivalens mellan styrdokument på nationell nivå samt från rektors- och ämneslärarutbildning, både vad gäller kompetenskrav och kvalitetsansvar. Kontinuiteten mellan den nationella nivån och rektors- och lärarutbildningsnivån framstår som svag, där lärarna i svenska som andraspråk kan sägas i viss mån utbildas för annat än enbart den roll de tilldelas som ämneslärare i det egna ämnet. På så sätt kan man säga att den kompetens som stipuleras på nationell nivå inte stämmer överens med utbildningskrav för de personalkategorier som ansvarar för undervisningen och dess kvalitet på Språkintro. Denna ambivalens mellan å ena sidan behov hos och rättigheter för elever på Språkintro och å andra sidan de styrdokument som gäller personalkompetens synliggör frågor om bristande likvärdighet vad gäller utbildning för denna heterogena elevgrupp. Den bristande överensstämmelse och den diskontinuitet som visas i studien kan förklara vissa av de problem som identifierats i tidigare forskning samt rapporter och kvalitetsgranskningar. Studien synliggör behovet av en helhetssyn på undervisning och utbildning för nyanlända elever, här genom fallet gymnasieprogrammet Språkintro och av att även lärarutbildningarna inkluderas i en sådan diskussion.