Denna uppsats är en receptionsstudie med inriktning på hur åskådare uppfattar gestaltningen av psykisk ohälsa i filmen The Perks of Being a Wallflower. För att nå fram till svaret på detta undersöktes hur respondenterna upplevde gestaltningen av den psykiska ohälsa som finns i filmen. Vi jämförde två olika respondentgruppers uppfattning, en grupp med professionell bakgrund inom psykisk ohälsa samt en grupp studenter. För att få svar på dessa frågor anordnades filmvisningar där respondenterna svarade på en enkät med frågor relaterade till filmen efter att ha sett på den. Olika teorier har applicerats för att analysera svaren, bland annat Eders forskning om gestaltning av depression och Plantingas och Smiths forskning kring hur karaktärer skapar en viss känsla hos åskådaren.
Det vi kom fram till i slutsatsen var att alla respondenterna ansåg att gestaltningen av psykisk ohälsa utfördes på ett trovärdigt sätt, men på olika sätt. Studenterna fokuserade generellt sett mer på filmiska hjälpmedel, såsom skådespel och musik. Kuratorerna fokuserade mer på hur karaktärerna gestaltades, vilket många av studenterna också fokuserade på. Studenterna ansåg att karaktärerna skapade känslan av ensamhet, kuratorerna i sin tur ansåg att karaktärerna skapade omsorgskänslor. En likhet mellan grupperna var att de fokuserade mycket på karaktärerna