Bakgrund: psykisk ohälsa beskrivs som en växande samhällsutmaning. År 2016 initierades något som kan tolkas som ett perspektivskifte i svensk policy inom området.
Syfte: i denna rapport utforskas regionala och lokala aktörers respons på nationell styrning inom området psykisk hälsa. Ett särskilt fokus läggs på samverkansinsatser som rör främjande av barn och ungas psykiska hälsa.
Metod: en fallstudie genomfördes. En policyanalys av 127 nationella och regionala policydokument kombinerades med en intervjustudie där tre exempel på samverkansinsatser strategiskt valdes ut och nitton nyckelpersoner intervjuades.
Resultat: i länsgemensamma handlingsplaner för psykisk hälsa identifierades insatser med ett starkt fokus på individuella faktorer. Beträffande lokala samverkansinsatser för barn och ungas psykiska hälsa visade det sig att den insats som hade stark koppling till den nya policyn hade svag förankring i den egna organisationen. Den insats som var mest integrerad saknade helt koppling till den nya policyn.
Slutsatser: (i) psykisk ohälsa beskrivs som ett problem som ska hanteras genom att påverka individuella faktorer. Detta trots att aktuell forskning visar att även familjerelaterade, samhällsrelaterade och strukturella bestämmelsefaktorer behöver adresseras för att uppnå psykisk hälsa. Fokuset på individuella faktorer kan innebära en risk att människor förstår psykisk ohälsa som ett individuellt problem och ansvar, och (ii) det tar tid att implementera samverkan mellan olika aktörer som arbetar med barn och ungas psykiska hälsa och ohälsa. Långsiktiga styrstrategier behövs.