Uppsatsen beskriver den moderna iranska filmens utveckling med utgångspunkt från några betydande iranska filmer i det iranska samhället. Syftet är att belysa vilka neorealistiska drag som präglar den iranska filmen under olika tidsperioder och vilket inflytande den italienska neorealismen har haft på den iranska filmen från 1960-talet fram till idag. Tre iranska filmer analyseras ur ett neorealistiskt perspektiv samt med utgångspunkt i narrationsteori. Utvecklingen av den digitala tekniken under 2000-talets första decennier lyfts fram som en viktig faktor för unga filmare i dagens Iran liksom betydelsen av iranska filmregissörers internationella framgångar. Resultatet av undersökningen visar att de neorealistiska dragen i iransk film inte är lika framträdande idag som de har varit en gång i tiden. Iransk film har utvecklats i likhet med filmen i övriga världen och har kommit långt från den tid då neorealistisk film spelade en viktig roll i landet.