Syftet med denna denna studie är att belysa och fördjupa kunskapen om kvinnors och ickebinäras upplevelser som musikproducenter. Studien ämnar dessutom att belysa och försöka förstå varför det existerar få kvinnliga och ickebinära musikproducenter. Det finns sedan tidigare studier om kvinnors upplevelser inom musikbranschen och musikproduktion, men det har inte utförts forskning där kvinnors och ickebinäras upplevelser som musikproducenter förenas. Denna studie ämnar därmed att fylla en kunskapslucka inom ämnesområdena HBTQI+ och musikproduktion.Med en kvalitativ metod har semistrukturerade intervjuer genomförts med sex deltagare; Tre kvinnor och tre ickebinära som är mer eller mindre verksamma som musikproducenter i musikbranschen.
Utifrån genus- och queerteoretiska utgångspunkter skildrar studien dessa sex deltagares upplevelser inom musikproduktions-yrket. Deltagarna berättar om förväntningar i att inte vara tekniskt kunniga, ifrågasättandet av kompetens, den manliga gemenskapen och att orka vara minoritet inom yrket. Deltagarna kom även med förslag på vad man kan göra för att skapa en mer jämlik musikbransch; Förslag som mer tillgänglighet och trygga rum för icke-män förs på tal, och att personer som sitter på maktposter kan göra skillnad genom att ge fler jobb och positioner till icke-män.
En av studiens slutsatser är att det behövs fler icke-män som intresserar sig för musikproduktion oavsett om man studerar musikproduktion eller skapar på egen hand. Men man behöver även sätta fler icke-män på maktpositioner oavsett om det är inom skolor, skivbolag, förlag eller studios för att det ska bli lika normaliserat med icke-män som män inom musikbranschen. Desto fler kvinnor och ickebinära musikproducenter i musikbranschen desto närmare är vi en jämlik framtid inom musikproduktion.