Syftet med studien är att undersöka svensklärares uppfattning av sina egna kunskaper kring anpassningar för elever med läs- och skrivsvårigheter. Studien är en empirisk undersökning där halvstrukturerade intervjuer används. Svenskämnet är ett kärnämne och fokuserar på de fyra förmågorna läsa, skriva, tala och lyssna. Elever med läs- och skrivsvårigheter kan ha svårigheter inom samtliga dessa områden vilket kan påverka deras möjligheter att ta till sig och tillämpa sina kunskaper inom ämnet. Detta ställer högakrav på svensklärarna att finna individuella anpassningar som hjälper eleven att nå sin fulla potential. I analysfasen finner vi fyra olika teman som återkommer i intervjuerna: kunskap, anpassningar, specialpedagogerna och problematisering kring anpassningar och kunskap inom ämnet. Analysen utgår från ett sociokulturellt perspektiv tillsammans med tre specialpedagogiska perspektiv: det kompensatoriska perspektivet, det kritiska perspektivet och dilemmaperspektivet. Resultatet visar att lärare anser att de saknar kunskap kring hur anpassningar för elever med läs- och skrivsvårigheter utförs och att det finns olika faktorer som påverkar detta. Som orsak till detta anger lärarna bristande kunskap, tidsbrist och få möjligheter till vidareutbildning och kompetensutveckling inom ramen för anställningen.