I förskolan finns en nedärvd tradition som kallas samling, dessa kan se olika ut och utföras med skilda syften. Samlingen ifrågasattes under 1970 – talet på grund av att samlingens struktur och innehåll var hämmande för barns utveckling och lärande. Bilden som vi får av samlingen idag är delad då den ifrågasätts av verksamma förskollärare i dagsaktuell media, samtidigt som traditionen värnas om i litteratur som behandlar samlingen. Den här studien syftar till att få en vidgad förståelse för pedagogers mening med samlingen och hur deras utformningar av samlingarna skapar förutsättningar till delaktighet och inflytande för barnen. Studien utgår från en kvalitativ metod och intervjuer har utförts med åtta verksamma pedagoger på olika förskolor i Sverige. Med utgångspunkt i verksamma pedagogers uttalanden gällande deras arbetssätt tillämpar vi Basil Bernsteins teori om makt och kontroll. Det pedagogerna säger i resultatet tyder på att de har olika syn på vad samlingarna bör erbjuda barnen. Pedagogers syfte och hur de uttrycker att de utför samlingarna, anses medföra olika förutsättningar för barns delaktighet och inflytande. Tre av pedagogerna anger att de medvetet frångått samlingens traditionella utformning och innehåll och utför i stället möten av olika slag. Resten av pedagogerna nämner att de har samlingen kvar med dess traditionella form och innehåll, med vissa skildringar. Slutsatsen för studien visar på olika påverkansfaktorer för barns förutsättningar till delaktighet under samlingarna.