Den föreliggande studiens syfte är att med utgångspunkt i svenskämnets didaktik relaterat till skrivprocessen undersöka aktuell forskning gällande hur generativ AI i olika former kan fungera som resurs för att främja elevernas lärande i skrivundervisningen på högstadiet. Denna systematiska litteraturstudie ämnar dels besvara hur generativ AI kan utveckla elevernas förmåga att skapa och bearbeta text inom ramen för skrivprocessen, dels hur generativ AI kan utgöra ett hinder för elevernas utveckling av kunskap och förmågor inom skrivprocessen. På grund av brist på forskning i en svensk högstadiekontext utgörs resultatet av internationella studier inom högre utbildning, som vi analyserar och kopplar till en svensk högstadiekontext i resultatdiskussionen. Å ena sidan visar resultatet att generativ AI kan utgöra möjligheter i skrivprocessen genom att fungera som idégenerator, skapa workflow, ge återkoppling, synliggöra lärandet, bidra till utveckling av metaspråk, samt skapa motivation och en känsla av sammanhang hos eleverna. Å andra sidan kan den generativa AI:n också vara ett hinder för utveckling av kunskap och förmågor genom att hämma elevernas kreativitet och personliga stil samt ge ensidig och felaktig återkoppling. Huruvida generativ AI utgör en möjlighet eller ett hinder visar sig i studierna vara delvis beroende av sammanhanget, delvis beroende av elevernas metakognitiva och självreglerande förmåga samt deras kritiska litteracitet. För att högstadieelevers lärande och kognitiva utveckling ska främjas av generativ AI konstaterar vi att lärarens didaktiska val blir avgörande. Om tillämpningen av generativ AI ska gynna elevernas lärande krävs det dessutom goda förutsättningar för att skrivundervisningen ska kunna fokusera på processen snarare än slutprodukten.