Syftet med denna studie har varit att undersöka vilka utmaningar och möjligheter religionskunskapslärare i årskurs 7–9 kan uppleva i deras arbete att uppnå saklig och allsidig religionskunskapsundervisning och samtidigt upprätthålla de demokratiska värden som ska prägla undervisningen. Studien baseras på kvalitativ metod och det empiriska materialet består av fem semistrukturerade intervjuer med högstadielärare. Insamlad empiri har analyserats utifrån studiens teoretiska ramverk bestående av religionsdidaktiska och didaktiska teoribildningar som beskriver olika didaktiska ansatser, samt begrepp som kan belysa olika aspekter av religionskunskapsundervisningen i förhållande till läroplanens (Lgr22) formuleringar kring saklighets- och allsidighetskraven.
Studiens resultat visar att alla lärarrespondenterna ansåg kraven som självklara. Saklighet och allsidighet associerade de flesta av lärarna till objektivitet, opartiskhet och perspektivtagande. I lärarnas resonemang över hur dessa krav uppnås framkommer det olika utmaningar och möjligheter gällande användandet av olika didaktiska ansatser och inslag som en del av religionskunskapsundervisningen. En del lärare framhöll att med inslag av levd religion riskerar undervisningen att gå från lära om religion till lära i religion (konfessionell) och andra menar på att enbart lära om religion inte är tillräckligt för att faktiskt förstå religion, utan att det bör kompletteras med lära av religion. En stor utmaning som de flesta lärarna lyfte fram var tidsbrist vilket leder till att många av lärarna prioriterar bort uppgifter och upplägg som de själva anser kan bidra till elevengagemang, så som livsfrågor eller studie- och klassrumsbesök. Skolämnet har en potential att väcka känslor och värdeyttringar hos eleverna, något som kan vara både utmanade att hantera eller en möjlighet för en mer allsidig och saklig religionskunskapsundervisning.