Nordiska länderna har en lång tradition av att stödja andra länder genom sin generösa biståndspolitik för att främja demokrati, mänskliga rättigheter och minska fattigdomen. Sedan kriget bröt ut i Ukraina har de nordiska länderna visat sitt stöd och donerat stora summor pengar till landet. Något som är nytt denna gång är att även militärt stöd har skickats något som helt frångår den praxis som de flesta nordiska länderna har haft. Hur motiverar de nordiska länderna därmed sitt stöd till Ukraina. Med hjälp av teorierna liberalism och realism undersöker detta arbete motiven bakom stödet och ifall det finns skillnader mellan länderna. Studien använder sig utav en kvalitativ textanalys som systematiserande klassificerar uttalandena utifrån realism eller liberalism. Uppsatsen drar slutsatserna att alla de nordiska länderna använder sig utav motiv som klassificerats som liberalismen och realismen för att stödja Ukraina men skiljer sig åt när dessa har använts.