En läslig handstil är en förmåga som eleverna ska utveckla till slutet av årskurs 3. Men hur en läslig handstil ska bedömas är inget som framgår av styrdokument utan det lämnas till varje enskild lärare att bedöma och det dessutom saknas forskning på hur handskrift bäst lärs ut. Därför syftar denna studie till att bidra med kunskap om hur lärare som undervisar i ämnet svenska i årskurs tre beskriver att de arbetar med skrivinlärning för att eleverna ska klara kriterierna för godtagbara kunskaper gällande läslig handstil. Detta gör studien genom att fokusera på lärares uppfattningar om vad läslig handstil är samt lärares uppfattningar om hur de skrivinlärningsmetoder de använder påverkar elevers skrivutveckling. Semistrukturerade intervjuer med sex lärare har genomförts för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Studiens teoretiska perspektiv utgår från The simple view of writing och sociokulturell teori.
Studiens resultat visar en tydlig enighet bland lärarna om att finmotorik har en stor betydelse för att eleven ska kunna utveckla en läslig handstil. Resultatet visar även att fem av sex lärare i denna studie är överens om att korrekt formade bokstäver samt tydliga mellanrum är av stor vikt när de ska bedöma om en handstil är läslig. Dessutom visar resultatet att lärarna kan uppleva en osäkerhet när det gäller att bedöma en läslig handstil då det inte finns tydliga riktlinjer i styrdokument. Av detta kan man dra slutsatsen att när läslig handstil är en förmåga som eleverna ska hinna utveckla till årskurs tre så skulle lärarnas bedömning av denna underlättas om det fanns kriterier att tillgå. På så vis skulle lärarna inte behöva utgå från sin egen uppfattning om läslig handstil utan de skulle då ha något konkret att luta sig emot.
svenska