Syftet med föreliggande studie är att utröna hur lärare i åk F-3 på olika sätt resonerar och argumenterar om fenomenet metoder för att lära elever att läsa. Studien syftar även till att belysa lärarnas utbildningsbakgrund i relation till deras metodval. Studien utgår från en fenomenografisk metodansats och baseras på semistrukturerade intervjuer med åtta lärare som har examinerats från tre olika lärarutbildningar som varit aktuella mellan åren 1994–2022. Upprinnelsen till studien grundas i det så kallade läskriget som pågår. Debatten handlar om huruvida ljudmetoden eller helordsmetoden bör användas som läsinlärningsmetod. Forskning visar att språklig medvetenhet och en säkerhet i kopplingen mellan fonem och grafem är en förutsättning för att elever ska lära sig att läsa. Resultatet i denna studie visar att ljudmetoden är primär i dagens klassrum och att helordsmetoden används som ett komplement vid inlärning av högfrekventa ord. I resultatet framkommer det att lärarutbildningarna inte är den avgörande faktorn när det kommer till lärarnas val av läsinlärningsmetoder.
Svenska