Lärares val av texter och arbetsuppgifter påverkar vad elever lär sig och vilket lärande som blir möjligt i klassrummet. Lärares textfrågor styr också hur elever bör läsa och vad som anses vara viktigt i en text; hur läsning undervisas är därför en viktig fråga för huruvida elevens läsutveckling blir framgångsrik. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur sakprosatexter och skönlitterära texter används i svenskundervisningen på gymnasiet och därmed vilken typ av kunskaper eleverna får möjlighet att lära sig genom att läsa olika texter. Empirin består av fem svensklärares undervisningsmaterial under ett läsår i kursen Svenska 1 på gymnasiet samt fyra individuella intervjuer med varje lärare och en gruppintervju.
Resultaten visar att de fem lärarna har förhållandevis likvärdiga texturval i sina Svenska 1-kurser, även om antalet texter som eleverna får läsa varierar. Skönlitteratur och sakprosatexter tycks ha olika funktion i undervisningen. För sakprosatexterna står formen i fokus och de fungerar som exempeltexter för elevernas skrivande under det att de skönlitterära texterna i huvudsak uppmärksammas för sitt innehåll. Eleverna lämnas också i högre utsträckning ensamma med läsningen av sakprosatexter, emedan läsning av skönlitteratur sker med handledning från lärarna. En slutsats är att sakprosatexterna skulle behöva få mer uppmärksamhet både vad gäller den innehållsliga potentialen men framför allt vad gäller att stötta eleverna i deras läsprocess när de ska läsa sakprosatexter i svenskundervisningen.