Denna uppsats analyserar ljusets roll inom filmen 1917 (Mendes, 2019). Detta görs genom att undersöka ljusets bidrag inom de dramaturgiska samt praktiska elementen i filmen. Uppsatsens syfte är att få en djupare förståelse för ljussättning, olika ljus- och kameratekniker, samt tankegångar som kan uppstå under en filmproduktion. Vi ställde oss frågan: Hur har ljussättningen i filmen 1917 anpassats för att använda en 360-graders kamera som simulerar en enda tagning? För att svara på frågeställningen användes teorier inom multimodalitet och semiotik. Ljussättningen i 1917 använder sig primärt av två typer av ljuskällor; naturligt ljus och motiverat ljus. Ljussättningen används för att skapa kontinuitet genom att anpassa ljuskällornas positioner och karaktär till den 360-graders rörliga kameran och miljön som de befinner sig i. Ljussättningen bidrog även till dramatik i form av färger som skiftade från ljust till mörkt under spänningsfyllda scener, ljusets positionering, och dess styrka. Med hjälp av dessa aspekter kunde filmens eftersträvade känsla och stämning uppnås. Resultatet tyder på att det även fanns en viss koppling mellan ljuset och karaktärernas ögon under mörka scener. Ljuset hjälpte i detta fall att gestalta karaktärernas syntillstånd, vad de tittade på, och vad de letade efter. Ljuset används även för att leda tittarens ögon mot det som filmskaparen vill att de ska fokusera på för att stärka filmens berättande drag.