Klippning har sedan filmkonstens tidiga år varit avgörande för att skapa och forma berättelser med rörliga bilder. Men till skillnad från spelfilmsklippare, som oftast arbetar utifrån ett färdigskrivet manus, är dokumentärfilmsklippare ofta delaktiga i att forma manuset under klippningsprocessen. Syftet med denna intervjustudie är att med grundad teori som metod undersöka vilka drivkrafter dokumentärfilmsklippare har. Studiens frågeställningar är: “Vilka frågor och problem lyfter erfarna dokumentärfilmsklippare som deras huvudangelägenheter i sitt arbete och varför?” samt “Vilka drivkrafter har dokumentärfilmsklippare?” För att besvara detta användes grundad teori som undersökningsmetod och datainsamling genomfördes med hjälp av fem öppna intervjuer. Det insamlade materialet genomgick två kodningsfaser; substantiv kodning och teoretisk kodning. Den substantiva kodningen resulterade i att tre kodkategorier identifierades; engagemang för projekten identifierades som huvudkategori. Det två andra kategorierna var tankestrategier och arbetsrutiner samt projektansvar. I den teoretiska kodningen utformades den teoretiska koden bibehållande av anseende som förklarar sambandet mellan kategorierna och hur de bidrar till bibehållandet av ett gott anseende för dokumentärfilmsklippare. Koden knyts även till Howard Beckers teori om anseende inom konstvärldar. Avslutningsvis diskuteras även studiens forskningsmetod grundad teori och på vilket sätt den har likheter med dokumentärfilmklippares skapandeprocess och att en större kunskap om metoden skulle kunna vara ett stöd för den som vill lära sig mer om dokumentärfilmsklippning.