Dalarna University's logo and link to the university's website

Bakgrund: Hjärtstopp är en av den vanligaste orsaken till dödsfall i Sverige. Hjärt- och lungräddning används för att återuppliva personer drabbade av bland annat hjärtstopp. Enligt rådande etiska riktlinjer ska anhöriga tillfrågas om de önskar närvara vid hjärt- och lungräddning. Anhörigas närvaro har ifrågasatts då det finns risk att inkräkta på patientens autonomi samt integritet. Enligt sjuksköterskans kärnkompetenser är anhöriga en viktig del i patientens vård, vilket även styrks i den teoretiska referensramen familjefokuserad omvårdnad där familjen ses som ett system. Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelser av att ha närvarat vid hjärt- och lungräddning. Metod: Litteraturöversikt med inslag av den metodologi som används vid strukturerade översikter. Databaserna som använts är CINAHL och Pubmed och resultatet har baserats på 13 artiklar av kvantitativ samt kvalitativ ansats. Resultat: Litteraturöversikten identifierade fyra kategorier; Önskemål om att närvara, upplevda känslor kring närvarandet, psykiska konsekvenser av att ha bevittnat hjärt- och lungräddning samt viktiga faktorer kring närvarandet vid hjärt- och lungräddning. Anhöriga önskade närvara då de fysiskt kunde vara nära och stötta den drabbade. Negativa minnesbilder av hjärt-och lungräddning var en orsak till att de anhöriga inte önskade närvara. Negativa psykiska konsekvenser som ångest, depression och PTSD kunde ses hos de anhöriga efter att ha bevittnat hjärt- och lungräddning. Kontinuerlig information, stödperson samt kulturella aspekter var faktorer som kunde underlätta närvarandet vid hjärt- och lungräddning. Slutsats: Anhörigas upplevelse av att ha närvarat vid hjärt-och lungräddning var känslomässigt svårt och kunde ge psykiska men. För att underlätta närvarandet vid hjärt-och lungräddning bör det finnas en stödperson och de anhöriga bör få kontinuerliga uppdateringar från vårdpersonal. Stödperson och kontinuerliga uppdateringar kan motverka att en anhörig drabbas av psykiska konsekvenser.

Background: Cardiac arrest is one of the most common causes of death in Sweden. Cardiopulmonary resuscitation (CPR) is used to revive people suffering from cardiac arrest. According to current ethical guidelines, relatives should be asked if they wish to attend cardiopulmonary resuscitation. The presence of relatives has been questioned as there is a risk of intruding on the patient's autonomy and privacy. According to the nurse's core competencies, relatives are an important part of the patient's care, which is also confirmed in the theoretical frame of reference family-focused care where the family is seen as a system. Aim: To describe relatives’ experience of being present at cardiopulmonary resuscitation. Method: A literature review with similar structure of the methodology used in structured reviews.The databases used are Cinahl and Pubmed and the results have been based on 13 articles with a quantitative and qualitative approach. Results: The literature review identified four categories; Desire to attend, perceived feelings about attending, psychological consequences of having witnessed CPR, and important factors about attending CPR. Relatives wanted to be present when they could be physically close and support the victim. Negative memories of CPR where one reason why relatives did not want to attend. Negative psychological consequences such as anxiety, depression and PTSD could be seen in the relatives after witnessing CPR. Continuous information, support person and cultural aspects were factors that could facilitate attendance at CPR. Conclusions: The experience of attending CPR for relatives was emotionally difficult and could cause psychological distress. To facilitate attendance at CPR, a support person should be available, and relatives should receive continuous updates from health professionals. A support person and continuous updates can prevent a family member from suffering psychological consequences.