Dalarna University's logo and link to the university's website

Research has suggested that Swedish higher education institutions’ (HEIs’) language policies may exclude some academic staff from work-related activities due to (dual) monolingual ideologies requiring one language at a time. This study, based on the analysis of twenty-one language policy texts, investigates HEIs’ policies using a lens of inclusion at workplaces with linguistic diversity, drawing on concepts from diversity management and language policy for democracy of inclusion. All documents examined began with statements of HEIs’ values relevant to the policies. Inclusion was seldom explicitly emphasized, although policies suggested ways to facilitate it. We argue that some of the approaches – namely, taking a top-down monolinguistic approach to language choice, requiring staff to be highly proficient in both Swedish and English, and offering unspecified language support – reinforce language-based in-groups and out-groups, likely compromising rather than facilitating inclusion. Another approach, emphasizing individuals’ rights to choose what language they use, facilitates inclusion only if support is provided for everyone’s understanding. Providing immediate language support and encouraging bottom-up, flexible language choice were less common approaches but seem particularly likely to facilitate inclusion. Our analysis suggests that policies prioritizing successful communication, not specific languages, facilitate inclusion and help employees develop job-related language and intercultural communicative competence.

Forskning har visat att språkpolicyer vid svenska lärosäten kan exkludera viss akademisk personal från arbetsrelaterad verksamhet på grund av (dubbelt) enspråkiga ideologier, som förespråkar användning av ett språk i taget. Denna studie, som undersöker språkpolicy-texter hos tjugoen svenska lärosäten, analyserar språkpolicyer på flerspråkiga arbetsplatser utifrån ett inkluderingsperspektiv. Studien bygger på begrepp från mångfaldshantering och inkluderingsdemokrati. Alla granskade dokument började med uttalanden om de värderingar vid lärosätena, som är relevanta för policyerna. Inkludering betonades sällan uttryckligen även om policyer föreslog hur inkludering kunde underlättas. Vi hävdar att några av tillvägagångssätten – nämligen enspråkigt ”top-down” förhållningssätt till språkval, höga krav på mycket goda kunskaper i både svenska och engelska, och ospecificerat språkstöd – förstärker språkbaserade in- och utgrupper, och bidrar troligen till att inkludering försvåras snarare än underlättas. Ett annat tillvägagångssätt, som betonar individers rätt att välja vilket språk de ska använda, underlättar inkludering, men endast om stöd ges för allas förståelse. Att ge omedelbart språkstöd i en arbetsrelaterad situation och uppmuntra ett flexibelt, ”bottom-up” språkval, var mindre vanligt även om det verkar underlätta inkludering. Vår analys tyder på att policyer som prioriterar framgångsrik kommunikation, inte specifika språk, underlättar inkludering och hjälper medarbetare att utveckla jobbrelaterad språklig och interkulturell kommunikativ kompetens.