Denna studie syftar till att undersöka lärares tankar och reflektioner kring hur de säger sig undervisa i lässtrategier inom ramen för svenskämnet på högstadiet. Genom att studera några svensklärares perspektiv belyses de arbetssätt och arbetsformer som de väljer att använda för att stärka elevernas läsförståelse samt vilka förutsättningar de upplever sig ha för att bedriva denna undervisning.
För att uppnå syftet har studien utgått från tre frågeställningar som handlar om lärarnas förkunskaper, deras val av lässtrategier samt deras upplevda behov av stöd eller fortbildning. Studien bidrar därmed till en djupare förståelse för dessa lärares förutsättningar, utmaningar, insikter och kompetensluckor när det kommer till deras strävan och arbete med att främja elevernas läsförmåga.
Resultaten i studien visar dels att lärare som säger sig ha adekvat kunskap om lässtrategier tenderar att undervisa eleverna mer explicit, dels att lärare har en odiskutabelt viktig roll i elevers läsförståelseutveckling eftersom den utvecklingen inte endast sker genom mer läsning på egen hand eller enskilt arbete med läsförståelseuppgifter. Dessutom påvisar studien ett behov av fortbildning och en mer omfattande implementering av läsförståelseundervisning i lärarutbildningen.