Studien undersöker svensklärares uppfattningar av formativ bedömning inom svenskämnet med fokus på skrivundervisning. Genom tretton kvalitativa intervjuer med svensklärare studeras deras uppfattning av vilka praktiska tillvägagångssätt för formativ bedömning som de använder och dess effekter på elevers skrivförmåga. Studiens teoretiska ramverk utgår från det sociokulturella perspektivet, inom vilket det kollektiva lärandet är centralt. Resultatet visar att de intervjuade lärarna har ensamstämmig syn på den formativa bedömningens avgörande betydelse för elevers skrivutveckling. I likhet med tidigare studier finns hos våra informanter en tendens att lägga större vikt vid hur den formativa återkopplingen kan forma eleven, och mindre vid hur läraren kan tillämpa det formativa perspektivet för att utveckla alla delar av sin undervisning. Vissa skillnader framträder gällande hur informanterna konkret tillämpar det formativa perspektivet i praktisk undervisning, såsom hur lärandemål tydliggör och återkoppling ges. En skillnad mellan vårt resultat och den tidigare forskningen är synen på respons ges till lågpresterande elever. Forskningen visar att dessa bör ges mer omfattande respons, medan våra informanter ger dem mindre i syfte att bevara studiemotivationen. Att alla elever känner motivation och delaktighet framträdde under arbetets gång som centralt för att formativ bedömning ska ge positiva effekter på skrivutvecklingen.