Denna uppsats undersöker hur signaleringsprincipen och dess visuella uttryck kan integreras och tillämpas i filmproduktion, med särskilt fokus på så kallade explainervideor. Undersökningen behandlar tre olika rörelsesignaleringstyper - pop-out, reveal och x/yrörelse - och deras applicering i två prototyper. Syftet är att analysera hur dessa principer kan förbättra kommunikationens effektivitet och att identifiera eventuella designfel som kan uppstå under produktionsprocessen. Metodologiskt baseras studien på forskning genom design (FGD), som ett ramverk för att generera insikter genom testning av prototyper och designkoncept. Resultaten visar på flera problem och hinder som uppstår vid tillämpning av signalering i produktionen. Trots den tydligheten som, enligt Mayer, teoretiskt kan uppnås av att kombinera signaleringsprinciper framkom det att principkombinationer i produktionen skapade oavsiktliga bieffekter. Under produktionen av de två filmprototyperna upptäcktes oavsiktliga visuella likheter i rörelsemönster mellan de signalerade och icke-signerade elementen. Detta skapade förvirring, då även andra figurer i bilden rörde sig på samma sätt som de avsedda figurerna med signalering. Som ett resultat minskade kontrasten mellan figurerna, vilket gjorde det svårare att skilja dem åt. Detta belyser svårigheten att fullständigt kontrollera signaleringens innebörd i explainervideor. Genom användningen av FGD-tabellen identifierades ytterligare utmaningar i produktionen, där oavsiktliga visuella fenomen kan uppstå i olika produktionssteg. Analyser och reflektionerna kring dessa insikter har fördjupat förståelsen för hur visuella uttryck påverkar både uppfattningen och tolkningen av innehållet. Därmed bidrar denna studie till en ökad förståelse för tillämpningen av signaleringsprincipen och de potentiella perceptuella och kognitiva konsekvenser som följer med dess användning.