Kunskapsförmedling genom text som sällskapsspel ur ett historiskt perspektiv
Texter från tidigmodern tid, både när det gäller skönlitterära texter och inte minst även brukstexter, är starkt präglade av en vilja att förmedla kunskap. I regel tematiserar och reflekterar äldre tiders litteraturproduktion ett kunskapsförmedlande ändamål redan på titelbladet eller i prologen. Mer än så, till skillnad från idag så avgjordes en texts kvalité inte i första hand utifrån estetiska kriterier utan från dess förmåga och effektivitet i att tillhandahålla vetskap och lärdom. Ett kunskapsförmedlande tilltal är därför ett ofta förekommande textmodus eller en textmodalitet. Att erbjuda nyttigt och användbart vetande är ett behov som textens implicite författare uttryckligen framhåller och förhandlar med den tilltänkte läsaren. Frågan som står i centrum för mitt intresse är hur en tidigmodern text exakt går till väga för att förmedla kunskap så effektivt som möjligt. I mitt bidrag presenterar jag analysresultaten av en 1600tals orakeltärningsspeltext som vänder sig till kopparbergsmännen i Falun. Den är ingen översättning eller kompilation och är därmed den första svenska underhållningstexten för arbetare. Den är både en underhållande text och ett sällskapsspel och min analys av de språkliga medlen visar att den använder sig av enkla och effektiva metoder för att nå sitt kunskapsförmedlande ändamål. Textens metaforer och motiv motsvarar tydligt recipienternas uppfattnings- och erfarenhetshorisont. De enkla språkliga och retoriska medlen underlättar förståelsen för läsaren/spelaren och tjänar ett tydligt inlärningssyfte. Min analys av spelsituationen och de textuella och språkliga medlen visar hur kunskap effektivt förmedlas till recipienterna på ett subtilt och inpräglande sätt. Avslutningsvis diskuteras kopplingsmöjligheter till denna historiska textforskning till dagens undervisningstexter.