Tillkomsten av skoltandvård under 1930-talet studeras med det lokala exemplet Värmdö och mot bakgrund av den socioekonomiska kontexten. Bakgrundslitteraturen beskriver både skärgårdslivet under tidigt 1900-tal och hur den lokala skolan var organiserad, samt tandvårdsfrågan och hur den fick politisk kraft och till slut konkret initiering. Under tidigare forskning analyseras texter och verk som belyser intressanta aspekter av den sociala fråga som tandvården uppfattades som, och hur dess medförande kostnader skulle tacklas. Tandvård fanns även innan allmän folktandvård startades 1938, men bara för dem som kunde betala för sig. Landsbygden,och hit hörde skärgården, hade många fattiga vars dåliga tänder påverkade både skolgång och arbetsförhet.
Som primär källa har undersökts ett antal arkivdokument, med bland annat kostnadslistor för tandvårdsingrepp och protokoll från beslutsfattare, från Värmdö kyrkoråd under perioden 1932-1937. Undersökningens resultat visar på ett engagemang och en iver från myndigheter och huvudmän att få i gång en bekostad tandvård för skolbarnen. Det prövades olika sätt att organiseraden lokala tandvården, bland annat med mobila polikliniker då skärgårdens topografi försvårade människors resande och logistiken. Den kanske största huvudbryn verkar politiker och huvudmän ha ägnat åt de ekonomiska aspekterna, och det organiserades en fond där lokala familjer kunde ansöka om ekonomiskt stöd för sina barns tandvård. Detta efter att en tandläkare hade bedömt barnens tänder och föreslagit åtgärder. I stort sett alla Värmdöfamiljer som sökte omkostnadsbidrag för sina barns tandvård fick detta beviljat. De logistiska och ekonomiska hinder som dök upp fanns det ett brett engagemang för att lösa. Det framkommer också en slående bredd på yrken hos de ansökande föräldrarna (huvudsakligen fäderna/männen) och att inkomstnivåerna kunde skifta stort.