Dalarna University's logo and link to the university's website

This study investigates gender construction and how gender is expressed and developed within upper secondary school lessons, using the dramaturgical perspective as theoretical ground for an observation study of gender coded impression management. For this, we have created a concept – lesson dramaturgy – as a theoretical starting point. The findings reveal distinct behavioral patterns: girls show a situation-adapted and study-focused communication style, they tend to adopt to the academic expectations and classroom norms, while boys more often express ambivalent and off-topic verbal expressions. Non-verbal behaviors also differ, with girls engaging physically in the learning process and boys more frequently resorting to physical or digital distraction. The study concludes that lesson dramaturgy is a dynamic process in which gender is continuously performed, reinforced and occasionally challenged. In dramaturgical terms this means that we’ve seen the gender being done. This has been shown through the examples of communication and the following more and/or less obvious reactions of acceptance and/or negative social sanctions. That’s why, as an example, we’ve seen patterns of girls doing their studies with more verbally and physically manifested focus than boys – because that’s how the play is (re)constructed due to social manuscripts in school, and particularly in the lesson situations.

Undersökningens syfte fokuseras på hur könsroller manifesteras och utvecklas under lektioner i gymnasieskolan. Undersökningen genomförs med hjälp av det dramaturgiska perspektivets begrepp intrycksstyrning som teoretisk grund för en observationsstudie av verbala och icke-verbala manifestationer av kön. För detta har vi skapat ett koncept – lektionsdramaturgi – som en teoretisk utgångspunkt. Resultatet avslöjar tydliga beteendemönster: flickor uppvisar situationsanpassad respektive studiefokuserad kommunikationsstil, de tenderar att tydligt anpassa sig till akademiska förväntningar och klassrumsnormer. Pojkarna manifesterar oftare ambivalenta och irrelevanta verbala uttryckssätt, i relation till de normer som finns vid lektionssituationerna. Icke-verbala beteenden skiljer sig också åt, där flickor engagerar sig fysiskt i inlärningsprocessen och pojkar oftare tillgriper fysisk eller digital distraktion. Undersökningen har visat att lektionsdramaturgi är en dynamisk process där kön kontinuerligt utförs, förstärks och ibland utmanas. I dramaturgiska termer innebär detta att vi har sett könet ”göras”. Detta har visats genom exemplen på kommunikation och efterföljande mer och/eller mindre uppenbara reaktioner av acceptans och/eller negativa sociala sanktioner. Det är därför vi, som ett exempel, har sett mönster där flickor gör sina studier med mer verbalt och fysiskt manifesterat fokus än pojkar – eftersom det är så pjäsen (re)konstrueras på grund av sociala manuskript i skolan, och särskilt i lektionssituationerna.