Barnavårdslagarna från 1902 och 1924 reglerade barns omhändertagande där skyddsuppfostran skedde med tvång och samhällsvård med förälders medgivande. Denna uppsats syftade till att undersöka hur många barn som var placerade i olika slags vård i enlighet med barnavårdslagen mellan åren 1928–1936. För att studera detta analyserades antal, kön och ålder på barnplacerade i skyddsuppfostran och samhällsvård samt hur många som var födda i och utanför äktenskap. För att svara på frågeställningen genomsöktes Regionarkivet i Ludvika. Avgränsningar gjordes till efter 1928 då obligatorisk barnavårdsnämnd infördes, samt 1936 då det med säkerhet var innan de finska krigsbarnen kom. Tidigare forskning har visat att fler barn sattes i samhällsvård i takt med att samhället förändrades och kraven på fosterhemmen ökade under den studerade tidsperioden. Fostervården anpassades efter ”det goda folkhemmet” för att forma goda samhällsmedborgare. Det ökade trycket på fostervården märktes även i Grangärde. Undersökningen visar att merparten av barnen i fostervård var flickor födda utanför äktenskapet. Den fördelningen kan eventuellt härledas till att fler familjer hellre ville ha kvar sina söner i hemmet som arbetskraft. Elva gånger fler barn sattes i samhällsvård jämfört med skyddsuppfostran. Undersökningen har väckt frågor om innebörden av att värna om barnet och om de metoder som användes verkligen var för barnets eller samhällets bästa.