Syftet med undersökningen har varit att undersöka hur den Robsahmska donationen från år 1732 bidrog till fattigvården i Norrbärke socken, Kopparbergs län. Den period vilken har undersökts innefattar tre tioårsperioder fördelade under åren 1742–1831. De frågor som undersökningen försökt besvara är vilka grupper som mottog understöd från donationen, om denna fördelning ändrades över tid och hur väl man följde de kriterier som Robsahm angav i sitt testamente. Källmaterialet har utgjorts av fattigräkenskaper kopplat till den Robsahmska donationen, sockenstämmans samt kyrkorådets protokoll, handlingar angående fonder, donationer och gåvor samt andra kyrkohandlingar såsom husförhörslängder. Resultaten visar att man under den studerade 30-årsperioden kunde hjälpa totalt 50 fattiga personer i Norrbärke. Av de som mottog understöd under den studerade perioden utgjorde 50–60 procent personer vilka hade en koppling till hammarsmedsyrket. I Robsahms testamente angavs att hammarsmeder, hammar-smedsänkor och deras ofärdiga barn ”framför andra” skulle få åtnjuta stöd från donationen. Av understödstagarna utgjorde änkorna den största gruppen (41 %) medan smederna utgjorde den nästa största (22 %).