Våren 2020 slog COVID-19 pandemin till med kraft och ledde till omfattande påverkan på arbetsmarknaden. En av de branscher som drabbades tidigt och under lång tid var hotellsektorn, som reagerade med omfattande omstrukturering, implementering av korttidsarbete och uppsägningar. Arbetstagare som förlorade sina anställningar under denna period mötte en arbetsmarknad kraftigt påverkad av krisen, med hög konkurrens om arbeten, inledningsvis särskilt inom hotellarbete. Hotellsektorn har länge stått inför utmaningar relaterade till arbetsvillkor och arbetsmiljö, vilket har bidragit till svårigheter med kompetensförsörjning. Att arbetsvillkor och arbetsmiljö inte alltid varit tillfredställande blir tydligt i de intervjuer som genomförts inom studien. Trots uppfattningen om otillfredsställande arbetsvillkor väljer många av de intervjuade att aktivt försöka stanna kvar i branschen genom att söka nytt arbete inom hotell eller återvända till sin tidigare arbetsplats, vilket väcker frågan: vad beror detta på? Studien bygger på 28 semi-strukturerade intervjuer med hotellarbetare som förlorade sina anställningar under pandemin. Intervjuerna analyseras med hjälp av tematisk analys. För att förstå arbetstagares resonemang kring mobilitet efter arbetsförlust kombineras teorier om job embeddedness och inlåsning i en ny inramning. Med detta angreppssätt syftar studien till att förstå de krafter som påverkar individens arbetsmarknadsmobilitet, samt att bidra med en nyanserad bild av hur resonemanget om vägen mot ny önskad arbetssituation kan variera beroende på vilka aspekter som tas i beaktning. Preliminära resultat indikerar att intervjupersonerna upplevde sig som knutna eller låsta till sina tidigare arbetsplatser även efter arbetsförlust och att en eller flera faktorer som kan förklara denna låsning ofta är 'osynliga' för det externa perspektivet. Man kan anta att de faktorer som håller arbetstagare kvar vid sin arbetsplats borde upplösas när arbetstagare ofrivilligt skiljs från sin anställning. Preliminära resultat från denna studie visar att så inte alltid är fallet och att dessa faktorer ofta är relaterade till arbetstagarens livs- och familjesituation snarare är enbart till den enskilda arbetstagaren. Analysen är pågående och ytterligare resultat kommer att presenteras på konferensen.