Dalarna University's logo and link to the university's website

I en tid där mångfald och inkludering lyfts som självklarheter i företagspolicys, väcks en viktig fråga: Hur upplevs dessa ambitioner i praktiken? Denna uppsats tar avstamp i ett av Hitachi Energy AB:s mångfalds- och inkluderingsinitiativ “Women in Production” och ger en röst åt en grupp som sällan hörs: de operativa medarbetarna i produktionen. Genom personliga intervjuer framträder en komplex bild, där initiativet “Women in Production” skapar trygghet, stolthet och gemenskap. Samtidigt synliggörs glappet mellan ledningens ambitioner och golvets verklighet. I samtalen väcks både hopp och frustration: där vissa upplever att de har funnit en ny röst medan andra känner sig fortfarande utanför. Resultatet visar att verklig inkludering inte sker genom policys eller visioner, utan den måste förankras i arbetskulturen, i dialoger och i det vardagliga mötet.

In a time when diversity and inclusion are presented as self-evident elements in corporate policies, an important question arises, how are these ambitions experienced in practice? This thesis examines one of Hitachi Energy AB’s diversity and inclusion initiatives “Women in Production”  with a focus on a group whose voices are often unheard: operational employees in production. Through in-depth interviews, a complex picture emerges. While the initiative fosters safety, pride and a sense of community among participants, it also reveals a disconnect between managerial ambitions and the everyday experiences of operational employees. The conversations reflect both hope and frustration: some feel empowered and heard, while others still feel excluded. The findings suggest that genuine inclusion cannot be achieved through policies or visions alone, it must be rooted in organizational culture, in everyday dialogue, and in shared experiences at all levels of the workplace.