Dalarna University's logo and link to the university's website

Godly Play is a Montessori education based, methodological way of retelling Biblical narratives. In this essay I have compared two Biblical narratives (the Creation Story from Gen 1:1–2:3 and the Parable of the Good Shepherd from Matthew 18:12–14 and Luke 15:1–7) and the way they are told in the Swedish Bible (Bibel 2000 in Swedish) and within the context of Godly Play. The purpose of the study was to observe what kind of focus the Godly Play method uses and if there are any aspects that are considered more valuable within the narrative context of Godly Play.

By applying the linguist William Labov’s model for analysing phrases and their functions I have been able to pinpoint differences and similarities between the Bible and Godly Play. The result from that analysis laid the groundwork for the use of the biblical scientist Birger Olsson’s different types of interpretation of Biblical texts. By doing this I have been able to conclude what appears to be important within the context of Godly Play as a method and as a narrative.

The result shows that: Godly Play puts its focus on making the stories easier to understand, that individual spiritual development is important, and that the narrative often encourage the listener to question and interpret the Biblical stories from their own perspectives and understandings. The method does not answer theological and spiritual questions about and within the Bible, but it does, however, give the listener tools to handle these questions by themself.

Denna uppsats har undersökt på vilket sätt den montessoriinspirerade religionspedagogiska berättartekniken Godly Play framställer två av Bibelns berättelser, Skapelsen från 1 Mos 1:1–2:3 och Liknelsen om den gode herden från både Matt 18:12–14 och Luk 15:1–7, och hur detta förhåller sig till den ursprungliga Bibeltexten som är hämtad från Bibel 2000. Den vidare följdfrågan undersökte också vad Godly Play-metodens framställning kan säga om metodens fokusområde och intresse. För att få svar på detta beskrevs Godly Play-metodens bakgrund samt hur metoden förhåller sig till de didaktiska frågorna (Vad? Hur? Varför? och Vem?) så som pedagogen Sven Hartman och religionspedagogen Rune Larsson beskriver frågorna. De didaktiska frågorna svarar på Vad? som undervisas, Hur? det ska undervisas, Varför? det ska undervisas och för Vem? och av Vem? ska det undervisas. Genom att beskriva Godly Play-metoden utifrån dessa frågor lades en ram för metodens uttryck som underlättade för slutdiskussionen. Även Larssons förståelse av vad församlingspedagogik är lades som ett teoretiskt ramverk då Godly Play-metoden vanligtvis används inom en församlingspedagogisk kontext. Med denna bakgrund och förståelse påbörjades sedan en komparativ analys av Bibelns kontra Godly Play-metodens narrativ. Genom användning av lingvisten William Labovs modell för uttydande av olika satsers funktion i ett narrativ har jag kunnat uttyda skillnader i Bibelns och Godly Metodens narrativ. Det har gjorts genom att analysera varje Bibelvers och varje stycke i det formulerade talmanuset i Godly Play för sig. Fördelningen av de olika satsfunktionerna sammanställdes därefter för att ge en fingervisning om skillnader och likheter mellan de två narrativen. Det resultat som framkom av analysen med Labovs modell analyserade fick sedan ligga till grund för ytterligare analys. I denna analys användes bibelvetaren Birger Olssons tolv tolkningstyper för att klassificera var Godly Play-narrativet bäst passar in och i förlängning vad som kännetecknar Godly Play-narrativets uttryck. Med hjälp av analysarbetet och den teoretiska ramen visar denna uppsats att Godly Play-metoden och dess narrativ är en barnanpassad berättarteknik som värdesätter den individuella andliga utvecklingen. Narrativet orienterar åhöraren i berättelserna och det ger åhöraren möjlighet att reflektera och undra över innehållet och dess betydelse för åhöraren själv och hens egen kontext och liv. Narrativets utformning ger inte åhöraren några konkreta svar på vad berättelserna handlar om, utan möjliggör istället för åhöraren att själv analysera och reflektera över dem.