I Gustav Borsgårds kapitel ”Dansa runt ämnet. Flams och trams hos Kristina Lugn och Isabella Nilsson” sätts Lugns poesi i dialog dels med litteraturteoretikern Sianne Ngais estetiska kategori ”flams”, dels med poeten Isabella Nilssons så kallade nonsenspoesi. Enligt Borsgårds läsning kan Ngais begrepp kasta ljus över de tragikomiska och vilsna diktjag som i Lugns sjuttiotalsdikter irrar vilset mellan olika roller och plikter. Genom att sedermera ställa Ngais ”flams” i relation till Nilssons ”trams” – dikt som en självmedveten och delvis underminerande lek – argumenterar Borsgård för en utvecklingslinje i Lugns poesi, en rörelse från ”flams” till ”trams”.