Suicid är ett allvarligt folkhälsoproblem som kräver insatser från flera aktörer samt samverkan på nationell, regional och lokal nivå. I Sverige infördes 2008 ett nationellt handlingsprogram för suicidprevention. Sedan 2020 har suicidförebyggande arbete varit ett särskilt prioriterat område i en överenskommelse mellan staten och SKR. Denna prioritering syftar till att främja och stödja utveckling av suicidförebyggande arbete inom regioner och kommuner.
Syftet med den här utvärderingen var att utvärdera om, och i så fall hur, de länsgemensamma stimulansmedel som avsatts specifikt för suicidförebyggande arbete under åren 2020–2022, har påverkat det suicidförebyggande arbetet i län, regioner och kommuner. Utvärderingen syftade även till att undersöka om det suicidförebyggande arbetet har resulterat i några effekter i form av måluppfyllelse av utvecklingsområden som formulerades i överenskommelser åren 2020–2022.
Utvärderingen genomfördes som en kombination av en kartläggande dokumentstudie, baserad på resultat från handlingsplaner och enkäter, samt en fördjupande intervjustudie. I dokumentstudien samlades data från länsövergripande handlingsplaner för suicidförebyggande arbete. Handlingsplaner från år 2019 eller tidigare (den tidigaste från år 2016) och handlingsplaner från år 2021 och framåt (den senaste från år 2022) samlades in för att möjliggöra en jämförelse mellan situationen före och efter att suicidförebyggande arbete blev ett särskilt prioriterat område år 2020. Vid denna tidpunkt infördes också stimulansmedel direkt riktade mot suicidförebyggande arbete i överenskommelsen mellan staten och SKR. Via enkäter insamlades data om genomförda suicidförebyggande insatser i länen för åren 2019 och 2021. Intervjustudien omfattade intervjuer med nyckelpersoner inom suicidförebyggande arbete i två län, två regioner och fyra kommuner i de utvalda länen. Data analyserades genom en kombination av induktiv (utan förutbestämda teorier) och deduktiv (utifrån åtta utvecklingsområden som angetts i överenskommelsen 2020) kvalitativ innehållsanalys.
Utvärderingens resultat visar att de statliga stimulansmedlen har haft betydelse i organiseringen av det suicidförebyggande arbetet. De statliga stimulansmedlen har bland annat använts till att finansiera samordnare, vilka beskrivs som viktiga för att leda och samordna det suicidförebyggande arbetet. Dock uttrycktes en oro över att stimulansmedlen endast fördelas för ett år i taget, vilket kan skapa osäkerhet kring finansieringen på långt sikt. Resultatet visar vidare att de statliga stimulansmedlen har haft betydelse i arbetet med att ta fram länsövergripande handlingsplaner för det suicidförebyggande arbetet. De statliga stimulansmedlen har även haft betydelse i arbetet med att kontextanpassa de länsövergripande handlingsplanerna till lokala handlingsplaner i regioner och kommuner. Vikten av kontextanpassade handlingsplaner som svarar mot lokala och regionala behov och verksamhetens förutsättningar betonas i utvärderingen. Vidare betonas vikten av att handlingsplanerna för suicidförebyggande arbete integreras i den ordinarie verksamhetsplaneringen för året och att handlingsplanerna följs upp vid verksamhetens delårs- och helårsbokslut. Denna struktur för uppföljning beskrivs vara en viktig faktor för att vidmakthålla det suicidförebyggande arbetet.
De statliga stimulansmedlen har haft betydelse för att förbättra samverkan mellan regioner och kommuner och med civilsamhället. Vad gäller samverkan mellan regioner och kommuner beskrevs medlen ha möjliggjort samverkansgrupper och nätverk, vilka varit viktiga för att diskutera verksamheternas olika perspektiv och ansvar i det suicidförebyggande arbetet. Vad gäller samverkan med civilsamhället visar dock utvärderingens resultat på behov av fortsatt utveckling.
Utvärderingens resultat visar också att de statliga stimulansmedlen i stor utsträckning har använts till olika suicidförebyggande insatser, såsom att erbjuda kompetensutveckling till olika yrkesgrupper som möter suicidnära personer, att förbättra arbetssätt i verksamheter som möter suicidnära personer, samt insatser riktade till anhöriga och andra efterlevande. Resultatet visar att suicidförebyggande arbete är komplext och innefattar förebyggande arbete på befolknings-, grupp- och individnivå, samt att många aktörer behöver samverka inom samtliga nivåer. En tydlig organisationsstruktur för långsiktigt och hållbart suicidförebyggande arbete i län, regioner och kommuner är viktigt, liksom att roller, ansvar och mandat är tydligt definierade.
Utvärderingens slutsats är att de statliga stimulansmedlen riktade specifikt till suicidförebyggande arbete under åren 2020–2022 har haft betydelse i form av ett ökat antal suicidförebyggande insatser i län, regioner och kommuner. Stimulansmedlen har delats ut med relativt kort framförhållning vilket har påverkat hur arbetet planerats och utförts. För att det suicidförebyggande arbetet ska bli hållbart bör långsiktig finansiering av de statliga stimulansmedlen säkerställas. Då de statliga stimulansmedlen bidragit till att utveckla det suicidförebyggande arbetet i län, regioner och kommuner är det viktigt att fortsatt följa det suicidförebyggande arbetet och stimulansmedlens betydelse.
Falun: Högskolan Dalarna, 2025. , p. 49