Dalarna University's logo and link to the university's website

Bakgrund: Patellofemoralt smärtsyndrom (PFSS) drabbar främst unga och aktiva individer och behandlas ofta med styrketräning av knä- och höftmuskulatur. En försvårande faktor är att träningen ofta begränsas av knäsmärta. På senare år har ocklusionsträning föreslagits som alternativ träningsterapi vid andra knäpatologier (bland annat artros) och visat liknande effekt som sedvanlig träning. Fördelen med ocklusionsträning är att den kan utföras på cirka 80% lägre belastning än vanlig träning, vilket avlastar leden avsevärt. I dagsläget finns inga studier som undersöker effekten av ocklusionsträning vid PFSS och om den kan vara ett alternativ till sedvanlig träning. 

Syfte: Att sammanställa det vetenskapliga underlaget kring ocklusionsträningens effekt på smärta, funktion och styrka hos vuxna med PFSS i jämförelse med annan träning eller ingen träning.  

Metod: En strukturerad litteraturöversikt utfördes och litteratursökningar gjordes i databaserna PubMed, PEDro och CINAHL. Artiklarnas metodologiska och etiska kvalitet granskades samt risk för bias bedömdes. Data extraherades och sammanställdes med narrativ syntes samt i tabell och resultatens tillförlitlighet bedömdes med GRADE. 

Resultat: Litteratursökning resulterade i 108 sökträffar. Efter granskning av dess relevans inkluderades sju RCT-studier. Studiernas upplägg varierade kraftigt gällande interventionsupplägg, duration och mätinstrument. Det syntes en trend till signifikant ökad styrka i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen i hälften av studierna. Samma tendens fanns ej gällande smärta och funktion. Den sammanvägda tillförlitligheten till resultatet bedömdes som låg (++) enligt GRADE.  

Slutsats: Resultatet visar att ocklusionsträning inte förefaller mer effektiv än annan träningsintervention för att förbättra styrka, smärta och funktion hos personer med PFSS. I ett fåtal av de granskade studierna kunde signifikant mellan gruppsskillnad påvisas till ocklusionsträningens fördel gällande styrka i knäextension. Mer forskning med större patientunderlag och mer standardiserade interventionsupplägg krävs för att kunna fastställa ocklusionsträningens långsiktiga effekter och utforma kliniska riktlinjer.

Background: Patellofemoral pain syndrome (PFPS) is a common knee condition, especiallyin young, physically active individuals. Conservative treatment, typically including strength training of the knee and hip, is standard. However, pain often limits training capacity. Bloodflow restriction (BFR) training has emerged as an alternative method for other knee conditions, offering comparable effects to traditional strength training but with lower loads (around 20%), thus reducing joint stress. No studies have investigated BFR training in PFPS. 

Aim: To compile scientific evidence regarding the effects of BFR training on pain, function ,and strength in adults with PFPS, compared to conventional training or no training.  

Method: A structured literature review was conducted. Searches were performed in PubMed, PEDro, and CINAHL. Studies were assessed for methodological and ethical quality, and risk of bias was evaluated. Data were synthesized narratively. The certainty of evidence was assessed using the GRADE framework.  

Results: The literature search yielded 108 hits. After reviewing their relevance, seven RCTs were included in the literature review. The design of the studies varied significantly regarding intervention setup, duration, and measurement instruments. A trend toward significantly increased strength in the intervention group compared to the control group was observed in half of the studies. No such trend was seen regarding pain and function. The overall reliability of the results was assessed as low (++) according to GRADE.  

Conclusion: BFR training does not appear to be more effective than other training interventions in improving strength, pain, and function in individuals with PFPS. In a few of the reviewed studies, significant between-group differences favoring BFR training were found in terms of knee extension strength. More research with larger patient populations and more standardized intervention protocols is needed to establish long-term effects.