Dalarna University's logo and link to the university's website

Bakgrund: Samverkan mellan kommunal hemsjukvård och primärvård för personer med en demenssjukdom minskar risken för vårdskador och förutsättningarna för en kvalitativ vård ökar. Trots ambitionen om personcentrerad vård visar studier att vården av personer med demenssjukdom präglas av organisatoriska barriärer och bristande kommunikation mellan primärvården och den kommunala hemsjukvården. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskans erfarenheter kring samverkan mellan primärvård och kommunal hemsjukvård för personer med en demenssjukdom. Metod: En empirisk intervjustudie med deskriptiv kvalitativ design med en induktiv ansats. Data från 10 sjuksköterskor som arbetar inom kommunal hemsjukvård i tre olika kommuner i Mellansverige har använts. Under analysen har en kvalitativ manifest innehållsanalys använts. Resultat: Sjuksköterskornas erfarenheter är att de tar ett större ansvar för patienterna än vad hemsjukvårdsuppdraget innebär. De olika journalsystemen som skiljer verksamheterna åt och en begränsad tillgång till patientens planering och sjukdomshistorik skapade svårigheter för en personcentrerad vård. Kontinuitet krävs för att möjliggöra den personcentrerade vården och för att samverkan för personer med demenssjukdom ska fungera optimalt. Slutsats: Det finns ingen tydlig samverkansrutin för personer med en demenssjukdom. Sjuksköterskorna i hemsjukvården får ofta ta ett större ansvar än vad uppdraget innebär. Läkarkontinuiteten är viktig för en god samverkan och en personcentrerad vård, det har dock visat sig att den är bristfällig. En personcentrerad vård kräver teamarbete där olika journalsystem försvårar kommunikationen.

Background: By cooperation between home health municipal care and primary care for people with dementia, the risk for care injuries is reduced and the conditions for a more qualitative care is increased. Despite the ambition of a person-centered care and cooperation, studies shows that the care of people with dementia is characterized of organizational barriers and lack of communication between primary care and municipal home health care. Aim: To explore nurses experiences about cooperation between the primary care and the municipal home health care of people with dementia. Method: Employing an empirical interview study with a descriptive qualitative design with an inductive approach. Data were collected from 10 nurses in the municipal home health care from three communities in the middle of Sweden. A qualitative manifest content analysis has been used to analyse the result. Results: The nurses' experience is that they take a greater responsibility for the patients than what the home health assignment entails. The different journal systems that separate the both branches and an excluded insight into the patient's planning but also the medical history created difficulties for person-centred care. Continuity and accessibility are required to enable person-centred care and for a collaboration for people with dementia to work. Conclusions: There is no clear collaboration routine specifically for people with dementia. The nurses in home health care often have to take on greater responsibility than what the assignment entails and that doctor continuity is important for good collaboration and person-centered care. This study showed that the doctor continuity was inadequate. Working in a person-centred manner requires team-based care, where different record systems for the two operations make communication between the staff difficult.