Dalarna University's logo and link to the university's website

I studien undersöks hur tre universitetsstudenter på nybörjarnivå, alla med olika språkbakgrund, förstår italiensk dåtidsmorfologi mot bakgrund av sina tidigare språkkunskaper. En student har svenska som modersmål och franska som andraspråk, en annan har franska som modersmål och svenska som andraspråk och den tredje studenten har både franska och svenska som modersmål. Studenterna fick göra en grammatisk bedömningsuppgift rörande olika tempusformer på italienska. Dessutom fick de lämna skriftliga kommentarer om hur de resonerade kring sina tempusval. De introspektiva kommentarerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.

Ur analysen framträdde fyra teman: intuitioner, tidigare inlärda språk, explicita regler och osäkerhet. Medan studenten som hade franska som modersmål baserade sina tempusval nästan enbart på intuitioner om språk, föll studenten som hade svenska som modersmål tillbaka på explicita klassrumsregler. Dessutom gjorde denna student direkta jämförelser mellan verbformer på olika språk, till exempel mellan perifrastiska konstruktioner i svenska, engelska (was going) och italienska (stava andando). Trots att sådana resonemang i princip var korrekta bedömde denna student verbformerna felaktigt eftersom hon endast baserade sina bedömningar på det som hade lärts ut explicit. Slutligen fick studenten med två modersmål hjälp av romanska språk och engelska vilka användes strategiskt för att utföra korrekta bedömningar. 

Studien bidrar till både flerspråkighetsforskning och språkdidaktik. Vad gäller flerspråkighetsforskningen besitter studenterna en avancerad metaspråklig medvetenhet. En sådan sofistikerad medvetenhet främjar studenternas hypotestestande kring hur mappningen av former och betydelser ser ut mellan olika språk. Detta verkar i sin tur både påskynda och underlätta tillägnandet av italienska verbformer. Vad gäller det språkdidaktiska forskningsfältet pekar resultaten mot en explicit undervisning där studenterna aktivt uppmuntras göra sådana tvärspråkliga jämförelser. Ur en strukturell synvinkel ligger italienska närmare andra romanska språk och engelska än svenska när det kommer till verbmorfologi. Dessutom har italienskstuderande ofta kunskaper i dessa språk sedan skolgången och de är väl medvetna om sådana tvärspråkliga likheter. 

Högskoleundervisningen är dock fortfarande präglad av väletablerade kontrastiva metoder där det italienska grammatiksystemet endast ställs emot det svenska systemet. Istället föreslås här en systematisk och genomtänkt inkludering av tidigare inlärda språk som ett verktyg för att förmedla grammatiska strukturer som är lika mellan tidigare inlärda språk och målspråket.