Dalarna University's logo and link to the university's website

This work explores through an audiovisual installation how research through design, centered on artistic expression and where technology emerges in dialogue with the creative process, can offer new ways of understanding and communicating abstract quantum phenomena such as spooky action at a distance (quantum entanglement), wave-particle duality, and Schrödinger’s cat. The installation consists of autonomous, GPS-synchronized nodes that with almost perfect temporal precision cooperate with each other to create a concrete yet perceptually inaccessible site- and time-specific sensory experience. The work adopted an interdisciplinary approach integrating the design of the artistic expression with the development of the media technology. This holistic process proved highly effective, generating multifaceted results. The functional prototypes developed in this work not only demonstrate the artwork’s ability to render quantum mechanical phenomena, but also reveal the technology’s potential for building and studying phase-coherent systems and the limits of temporal perception, offer a new model for distributed synchronized systems in the media industry, and propose the concept of conceptual synchresis, to explain an intellectual, non-sensory experience of simultaneity.

I detta arbete undersöker jag genom en audiovisuell installation hur forskning genom design, med gestaltingen i centrum och där tekniken växer fram i konversation med den konstnärliga gestaltningsprocessen, kan bidra till nya sätt att förstå och kommunicera abstrakta kvantmekaniska fenomen som Spooky action at a distance (kvantsammanflätning), våg-partikel dualismen och Schrödingers katt. Installationen består av autonoma GPS-synkroniserade noder som med nästan perfekt temporal precision samverkar med varandra för att skapa en konkret men samtidigt sensoriskt icke-upplevbar paradoxal plats- och tidsbunden sinnlig upplevelse. Arbetet bedrevs tvärvetenskapligt genom att designen av det konstnärliga uttrycket och utvecklingen av mediatekniken genomfördes som en integrerad helhet vilket resulterade i arbetets produktiva resultat- och kunskapsproduktion. I arbetet tog jag fram fungerande prototyper som förutom att visa på verkets förmåga att gestalta kvantmekaniska fenomen, också visar på teknikens potential för att bygga och studera faskoherenta system och den temporala perceptionens gränser, erbjuder en ny modell för distribuerade synkroniserade system i medieindustrin, och föreslår begreppet konceptuell synkresis för att förklara en intellektuell icke-sensorisk upplevelse av samtidighet.