Dalarna University's logo and link to the university's website

Background: Induction of labor has increased both globally and in Sweden. In the Swedish context, induction is offered from gestational week 41+0 with the aim of reducing the risk of intrauterine fetal death. At the same time, induction entails potential risks for both mother and child, such as prolonged labor and a higher frequency of admission to the neonatal unit. The midwife plays a central role in ensuring safety and providing supportive care during labour. Aim: To gain a deeper understanding of midwives’ perceptions and experiences of labour induction without direct medical indication in gestational week 41. Method: A qualitative interview study was conducted with ten midwives working in labor wards. Data were collected through semi-structured interviews and analyzed using qualitative content analysis. Results: Midwives described labour induction as a complex process affecting the course of labour, including longer hospital stays, increased pain, and a higher rate of medical interventions. Their professional practice was impacted by a heavier workload, reduced autonomy, and challenges in promoting physiological birth. The need for consistent national guidelines was emphasised as essential to achieving equitable care. Conclusion: The study highlights the importance of individualised information, strengthened caregiver relationships, and better preparation prior to induction to reduce negative experiences and promote equitable care. Consensus between midwives and physicians is also necessary. The development of maternity care should support both safety and respect for the physiological birth process. Clinical Implications: This thesis sheds light on midwives’ perspectives regarding the growing use of labour induction and may contribute to the development of routines and practices in maternity care. It can also serve as a basis for professional development and support the midwife’s role in an evolving healthcare environment.

Bakgrund: Förlossningsinduktion har ökat både globalt och i Sverige. I svensk kontext erbjuds induktion från graviditetsvecka 41+0 i syfte att minska risken för intrauterin fosterdöd. Samtidigt innebär induktion potentiella risker för både mor och barn såsom långdraget förlossningsförlopp och högre frekvens av inläggning på neonatalavdelning. Barnmorskan har en central roll i att skapa trygghet och säkerställa en god vård under förlossningen. Syfte: Att få en djupare förståelse för barnmorskors uppfattningar och erfarenheter av förlossningsinduktion utan direkt medicinsk indikation i graviditetsvecka 41. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med tio stycken barnmorskor verksamma på förlossningsavdelningar med hjälp av semistrukturerade intervjuer som analyserades via kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Barnmorskorna beskrev induktion som en komplex process som påverkar förlossningsförloppet genom längre vårdtider, ökad smärta och fler medicinska interventioner. Yrkesutövningen påverkades med ökad vårdtyngd, minskat inflytande och svårigheter att främja en fysiologisk födsel. Behovet av enhetliga nationella riktlinjer framhölls som centralt för att uppnå jämlik vård. Slutsats: Examensarbetet understryker vikten av individanpassad information, stärkt vårdrelation och bättre förberedelser inför induktion för att minska negativa upplevelser och att främja jämlik vård. Även en samsyn mellan barnmorskor och läkare behövs. Förlossningsvårdens utveckling bör möjliggöra både säkerhet och respekt för det normala förlossningsförloppet. Klinisk tillämpbarhet: Detta examensarbete belyser barnmorskors perspektiv på den ökade användningen av induktion och kan därmed bidra till utveckling av rutiner och arbetssätt inom förlossningsvården. Det kan även fungera som underlag för kompetensutveckling och stödja barnmorskans roll i en vårdmiljö i förändring.