Inom svensk litteraturdidaktisk forskning finns det en lång historia av att sätta svenskämnets litteraturundervisning i relation till demokratifrågor (se till exempel Molloy 2002; Hultin 2003; Persson 2012; Alkestrand 2016). Också under 2020-talet har det publicerats flera litteraturdidaktiska avhandlingsstudier som aktualiserar frågor om litteraturundervisning som demokrati- och värdegrundsarbete. Dessa avhandlingar tar sig an detta område med hjälp av olika teorier och metoder – Borsgård (2021) använder kritisk och postmarxistisk teori för att analysera skolan och litteraturundervisningen ur ett policyperspektiv, Almqvist (2024) vänder sig till litteraturvetenskapliga läsningar och queerteori och Nilsson Tysklind (2024) sätter agonistisk demokratiteori i relation till klassrumspraktiken. Trots dessa olikheter har studierna det gemensamt att de dels framhäver öppenhet, risk och obestämbarhet före givna liberaldemokratiska värdesystem, dels att de på olika sätt tar utbildningsfilosofen Gert Biesta (2013) till hjälp för att uppvärdera litteraturundervisningens subjektifieringsdimensioner.
I en pågående studie av Michanek (ej utgiven) beskrivs de nämnda avhandlingsstudierna som en del av ny tendens inom svensk litteraturdidaktik. Michanek bemöter i sin studie denna tendens med en rad nyfikna men samtidigt kritiska frågor: Är det relevant att rikta så mycket kritik mot den liberala demokratin, i en värld där den tycks alltmer hotad? Vilken blir egentligen lärarens roll i denna typ av pedagogik? Och är värdeförmedling i skolan över huvud taget möjlig att undvika? I detta symposium presenterar de nämnda avhandlingsförfattarna sina respektive studier av och tankar kring det vi här har valt att kalla för ”värdelös litteraturundervisning”. Därefter följer ett gemensamt samtal som ämnar ta tag i och utforska några av de uppfodrande frågor om litteraturundervisning som Michanek ställer.