Dalarna University's logo and link to the university's website

Skriftspråket bygger på den muntliga språkförmågan. Det är därför väsentligt för elevers läs- och skrivutveckling att undervisningen är språkstimulerande och möjliggör för alla elever att utveckla sitt muntliga språk (Snow, 2016). Utforskande av språket i dialogiska sammanhang bidrar till muntlig språkförmåga. Denna innefattar hörförståelse, förmåga att uttrycka sig verbalt och ordförrådsutveckling, vilket tillsammans skapar en grund för läs- och skrivutveckling (Lonigan m.fl., 2018). Elever lär sig bäst i sammanhang där de får samtala och interagera med andra elever, lärare och övriga vuxna. För att skapa goda förutsättningar för elevernas språkliga utveckling behöver undervisningen knyta an till meningsfulla situationer som eleverna upplevt tillsammans eller känner igen. Exempel på sådana situationer är gemensamma händelser i klassen, som utflykter och rastaktiviteter men också sådant som elever ägnar sig åt på fritiden. Dessutom ger lärarens högläsning av både skönlitterära texter och sakprosatexter en betydande möjlighet till interaktion och meningsskapande.

Talspråksutvecklingen stärks alltså av en språkstimulerande miljö. Den skriftspråkliga utvecklingen kräver däremot vägledning och undervisning eftersom det skrivna språkets form utgörs av bokstäver och skiljetecken (Snow, 2016). För att kunna identifiera varje elevs läs- och skrivutveckling och stötta eleven vidare, är det nödvändigt att lärarens undervisning grundas i vetenskap och beprövad erfarenhet om läs- och skrivutvecklingens processer. Det övergripande syftet i den här texten är att lyfta fram en vetenskaplig grund för läs- och skrivundervisning. Den är viktig för att lärare i årskurs 1 ska kunna främja elevernas lärande och genomföra en systematisk och strukturerad läs- och skrivundervisning utifrån varje elevs förutsättningar och behov. Undervisningen behöver fokusera på att utveckla både avkodningsinriktade förmågor och språkförståelse för att stödja elevernas läs- och skrivutveckling (Castles m.fl., 2018; Fletcher m.fl., 2021; Taube m.fl., 2015). Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för strukturerad ljudningsmetod (phonics på engelska), som har visats vara den mest framgångsrika metoden för den tidiga läs- och skrivundervisningen. Det är en metod som stödjer alla elever att bli goda läsare (Castles m.fl., 2018; Petscher m.fl., 2020; Taube m.fl., 2015).

Barns tidiga skriftspråkslärande kan beskrivas som en utveckling där samtalandet, lyssnandet, skrivandet och läsandet går in i varandra. Därför används begreppen läsutveckling och läs- och skrivutveckling synonymt i den här texten. Betydelsefulla faktorer för såväl läsinlärningen som skrivinlärningen är fonologisk medvetenhet (förmågan att uppmärksamma språkets form skilt från dess betydelse), bokstavskännedom och ordförråd (Ehri, 2000).