I Bong Joon-hos Parasite (2019) gestaltas klasskillnader genom ett konsekvent visuellt språk där linjer, färgpalett och arkitektur samverkar för att forma berättelsen. Filmen kretsar kring två familjer, den rika Park-familjen och den fattigare Kim-familjen, vars hem fungerar som centrala rum där klassrelationer blir synliga. I denna text analyseras sex centrala scener med stöd i semiotik, multimodal teori och klassperspektiv för att förstå hur dessa visuella resurser organiserar relationen mellan filmens karaktärer. Trappor, fönsterfält, korridorer och rutnät fungerar som ramar som delar upp rummet och placerar kroppar i olika sociala zoner, medan färgtemperatur och ljus skapar kontraster mellan rika Park-familjens ljusa, symmetriska miljöer och fattiga Kim-familjens trånga, dova och diagonalt strukturerade halvkällare. Resultaten visar att filmens klassmetafor uttrycks både i den vertikala rörelsen mellan “över” och “under”, och i hur varje bildruta byggs upp och inramas. Ljusa och öppna ytor signalerar kontroll och privilegium, medan mörkare, mer fragmenterade rum visualiserar brist och underordning.