Syftet med denna studie är att undersöka vilka förtjänster och utmaningar lärare i svenska för årskurs 7–9 uppger att de upplever i undervisningen inom kreativt skrivande. Studien belyser även hur lärarna beskriver sin kompetens samt sina möjligheter till kompetensutveckling och fortbildning gällande neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, med särskilt fokus på autismspektrumtillstånd. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv på lärande.
Undersökningen genomfördes med en kvalitativ metod genom fem semistrukturerande intervjuer med verksamma svensklärare för årskurs 7–9. Intervjumaterialet har analyserats med reflexiv tematisk analys. Analysen resulterade i sju teman: kreativt skrivande, modellering, lärande i samspel, relationell undervisning, kompetens, stöttning samt fantasi och mentalisering.
Resultatet visar att lärarna beskriver kreativt skrivande som en undervisningsform med stor pedagogisk potential, men också utmanande i relation till elevers olika förutsättningar. Modellering, samspel och relationell undervisning framträder som centrala didaktiska strategier ur ett sociokulturellt perspektiv. Samtidigt framkommer att lärarna upplever bristande kompetens inom NPF samt ett behov av ökad fortbildning. Studien visar även att elevers fantasi och mentaliseringsförmåga upplevs påverka möjligheterna till kreativt skrivande i undervisningen.