Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i svenska som andraspråk på gymnasiet beskriver sitt arbete med att främja elevers språkutveckling samt vilka möjligheter och utmaningar de upplever i detta arbete. Syftet operationaliseras genom forskningsfrågor som belyser lärares beskrivningar av sina praktiska metoder samt de villkor som styr undervisningens genomförande. Materialet består av sex kvalitativa intervjuer med SVA-lärare på gymnasienivå. Tematisk analys genomförs utifrån Vygotskijs sociokulturella syn på lärande som teoretisk utgångspunkt. Resultatet visar att lärarna framför allt arbetar med individualisering, tydlig struktur, stöttning, muntlig aktivitet och interaktion. Lärarna beskriver att elevgrupperna ofta är heterogena, vilket kräver kontinuerlig anpassning efter elevernas språkliga nivåer, skolbakgrund och behov. Samtidigt framkommer flera utmaningar, särskilt tidsbrist, stora nivåskillnader och begränsat samarbete kring språkutveckling inom skolan. Studien visar också att relationer, trygghet och elevernas progression upplevs som viktiga möjligheter i arbetet. Slutsatsen är att språkutvecklande undervisning i SVA kräver både didaktisk medvetenhet och organisatoriska förutsättningar som gör det möjligt att stödja elevernas språkliga utveckling i praktiken.