Jämställdhet och föräldraskap är en samhällsfråga, det diskuteras kring delat föräldraansvar framförallt när det kommer till föräldraledighet, men också i andra föräldraförsäkringsfrågor så som vård av barn. Syftet med min studie är att ur åtta pappors perspektiv förstå hur de ser på relationen till sina barn, efter separation med barnet eller barnens mamma samt vad de haft för kontakt med myndigheter i frågan. Studien är kvalitativ och analyseras narrativt med stöd av narrativa analysens gren performativ analys. Studien analyseras narrativt med tanken att få fram de intervjuade pappornas berättelse utifrån deras upplevelser, inte utifrån den totala sanningen. Intervjuer med åtta pappor från olika orter i Mellansverige ger det empiriska materialet. Analysen bygger sedan på det empiriska materialet i relation till sociologisk teori om social interaktion, samt tidigare forskning om anknytning och BBIC (Barnets bästa i centrum).
Resultatet visar att det ur pappornas perspektiv finns saker kvar att arbeta med när det gäller jämställdhet och föräldraskap, samt hur myndighetspersoner agerar i dessa frågor.