Uppsatsens övergripande syfte är att åskådliggöra hur några gymnasielärare behöriga i
svenska som andraspråk respektive svenska betraktar skönlitteraturens roll i ämnet svenska
som andraspråk (SVA) och hur det praktiska klassrumsarbetet med litteraturundervisning
ser ut. I uppsatsen diskuteras även lärarnas syn på skönlitteraturen i SVA-ämnet i jämförelse
med i svenskämnet i relation ämnes- och kursplanerna i Läroplan, examensmål och
gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011. För att uppnå syftet och besvara
frågeställningarna har jag genomfört en kvalitativ studie där fyra lärare intervjuats, samtliga
verksamma på nationella program. Av resultaten framkommer att lärarna starkt betonar
skönlitteraturens betydelse i SVA-undervisningen. De viktigaste motiven för
skönlitteraturen som lyfts fram är språkutveckling, identitetsutveckling, främjande av
empatisk och demokratisk förmåga samt som förmedlare av svenska referensramar. Vid
valen av litterära texter beaktar lärarna styrdokumentens skrivningar samt språkliga
faktorer. Två arbetssätt som framhålls är boksamtal och tematiskt arbete. Det litterära
samtalet framhävs som positivt för lärandet liksom läsande i en större kontext inom ett
gemensamt tema. Lärarna understryker att skillnaderna i styrdokumenten mellan
svenskämnena är alltför stora vad avser skrivningar om skönlitteratur och de anser att SVA
borde likna svenskämnet mera vad gäller det litterära ämnesinnehållet.
2016.