Högskolan Dalarnas logga och länk till högskolans webbplats

”Stad & Land - i Dalarna och Världen” är namnet på ett treårigt utvecklingsprojekt, finansierat av Statens kulturråd, som initierats och drivs av Dalateatern. Projektet delfinansierade denna följeforskning. Denna rapport är resultatet av ett första delprojekt med syfte att följa och analysera arbetet med den första teateruppsättningen inom Dalateaterns projekt ”Stad och Land” ur ett processperspektiv, platsperspektiv och aktörsperspektiv. Vi intresserade oss principiellt för de processer som utgjorde produktionen av föreställningen Andra Sidan, men också för den sceniska gestaltning som de resulterade i, liksom för dess reception. Fokus i materialinsamling låg på produktionsprocesserna. Forskningen utgick från fyra forskningsfrågor:

• Hur interagerade de medverkande med varandra, och hur hanterades konstnärliga och sociala hinder, konflikter och möjligheter?

• Vilka konsekvenser hade coronaviruset för processen och det konstnärliga resultatet?

• Hur skapas och återskapas Borlänge som plats i teaterprojektet Stad och land?

• Vilka och vems berättelser är det som kommer till uttryck i de här teaterföreställningarna?

Forskningen genomfördes genom intervjuer, deltagande observationer samt analys av internt och externt material (manus, texter, ansökningshandlingar, hemsidor med mera). Resultatet presenteras genom följande rapport som innehåller ett försök att kartlägga de många, ofta parallella, komplexa processer som ingår i skapandet av en teaterföreställning av det här slaget, men också beskriver föreställningen både vad gäller dess innehåll och dess förverkligande som teaterhändelse, samt diskuteras genom teoretiskt grundande reflektioner i relation till frågeställningarna. Det kan i korthet konstateras att de processer, platser och aktörer som sammanstrålade i arbetet med denna föreställning utgjorde ett komplext nätverk där alla var ömsesidigt beroende av varandra, och som dessutom sammanflätades över tid med det större teaterprojektet Stad & Land.

CALLE JULARBO OCH GAMMELDANSEN: MUSIK, NÄTVERK, MEDIALISERING 

Toivo Burlin, Stockholms universitet, Daniel Fredriksson, Högskolan Dalarna, Hållbus Totte Mattsson, Högskolan Dalarna.

Förslag till presentationsform: Panel. Kontaktperson: toivo.burlin@music.su.se 

Vad kan vi lära oss om musikens förändringsprocesser genom att studera Calle Jularbo och gammeldansen? Calle Jularbo (1893-1966) var en central musiker, kompositör och artist i populärmusikens och musikindustrins första period med inflytande under hela 1900-talet. Som framstående virtuos på dragspelet förenade han roller som svensk ”storspelman” med romska rötter, turnerande musiker och storsäljande grammofonartist, i en konstnärligt och kommersiellt framgångsrik medie-anpassad musik på internationell grund – därtill verksam i radio, film och television. I en tät kontakt med samtiden formades både artistkarriären och musikskapandet. 

I detta nystartade forskningsprojekt, med finansiering från Vetenskapsrådet 2022–2025, använder vi Jularbo som ett ”nyckelhål” för att undersöka hur villkoren för musikskapande förändrades med nya instrument och inspelningsteknik, nya medier och arenor samt nya förhållningssätt till komposition och upphovsrätt. Med utgångspunkt i begreppen nätverk och medialisering studeras förändringsprocesser i 1900-talets musiksamhälle. Syftet är att undersöka hur synen på musikerskap, komposition, musikalisk tradition kontra innovation, representationsformer (”levande”, inspelningar, noter) och medialisering av musik (dvs., inspelningar, radio, tv, framföranden), samverkade med hur Jularbos “Kultis” och Gammeldans uppstod och utvecklades – från det folkliga ursprunget till musikindustrins populärmusik. Målsättningen är att undersöka Jularbo och gammeldansen på både sina egna villkor och utifrån relationen till annan musik och musikindustrins framväxt, före ”det svenska musikundret”. Vi kommer kort presentera våra tre huvudteman: 

Music Production and the “Birth of ​Gammeldans​”

Calle Jularbo har rekord i antal utgivna grammofonskivor. Hur producerades musiken, vilken musikindustri, nätverk och miljöer möjliggjorde dem? Hur lanserades musiken i olika medier?

Jularbo’s Musical Groove: Composition, Community, Copyright: 

Kompositioner, nätverk och upphovsrätt – hur kan Jularbos kompositioner förstås musikaliskt och upphovsrättsligt? Hur förhåller de sig till gammeldans-traditionen, hur tolkas de idag?

Technological and Conceptual Perspectives on the Swedish Accordion: 

Jularbo populariserade i hög grad dragspelet. Vad hände sedan? Vi undersöker några av dragspelets omvandlingar intill nutiden.

I den här artikeln beskrivs arbetet med en regional teateruppsättning som producerades och spelades under pandemivåren och -sommaren 2020.  Syftet med undersökningen är att exemplifiera och synliggöra de komplexa sätt som coronapandemin och restriktionerna påverkat kreativa verksamheter och institutioner, samt att diskutera hur pandemin kan påverka teaterinstitutioners förändringsarbete. Artikelns övergripande frågeställning är: Vilka konsekvenser hade covid-19-pandemin för de olika produktionsprocesser som ingick i Dalateaterns uppsättning Andra sidan? Pandemin och restriktionerna kan paradoxalt nog sägas ha fungerat både som strategiska försvarare av status quo och taktiska utmanare av detsamma. Samtidigt som pandemin kunde användas för att legitimera stabila strukturer och arbetsmetoder, tvingade den fram avsteg från vissa av arbetets normer och rutiner. Pandemin försatte medarbetarna i ett slags pågående taktiskt läge, som av vissa medarbetare upplevdes som framför allt negativt och stressande, men av andra som en positiv, lustfylld upplevelse, som en konstnärlig och kreativ möjlighetshorisont.

The Swedish/Finnish folk- and world music group Hedningarna combined traditional music with an energetic, drone-based “mystical” sound. Throughout the band’s career, they would consistently use traditional acoustic “folk” instruments, with the acoustic sound typically amplified and modified. In this article we discuss the inception and development of one of their custom instruments, the mora-oud, which combined the body of a medieval style keyed fiddle (a mora-harp) with a fretless lute neck. The material (mainly interviews, auto-ethnographic descriptions and social media discussions) suggests that some of the mora-harps meaning potential, such as a sense of ancientness and “Nordic-ness”, followed into the mora-oud. This was combined with certain sonic and tonal resemblances with the Arabic oud, as well as its visual qualities and ease of amplification, to afford an instrument that fitted congenially with the global world music scene in which Hedningarna was a major player at the time. The instrument became an important part of the band’s sound as well as of their strategies to handle and sometimes link together their musical, cultural and political contexts, both on stage and in the studio. In the conclusion we discuss how serendipity and fantasy were important aspects in how the instrument was conceived and developed. 

In the Facebook group The Folk Metal Grove its members manifest, explore and celebrate the musical genre called Folk metal. The genre is often described as a fusion of Metal and Folk music. Through a netnographic (Berg, 2015, Campos 2018) approach I have studied how the genre and its music is disseminated, discussed and made meaningful through posts, discussions, memes and the sharing of musical works. Besides a shared love for certain canonized musical groups, the “Grovers” come together in a playful performance and celebration of an idealized past, emically labelled as folkyness. The group can be understood as a living space involving not only the circulation of music but also the development of meaning, collective memory and norms as well as real-life, often intercultural, connections. Earlier research has shown how folk metal in some ways can be seen as accentuating central aspects of heavy metal (Spracklen 2015) – a genre that arguably started as an arena for young white men. But the ways in which folk metal is made meaningful within the Grove rather seems to tap into a will to transgress the sonic and cultural boundaries of metal (Kahn-Harris 2007). It serves, for them, as a space to go beyond metal when it comes to which instruments to play, which languages to sing in, which stories to tell and which emotions to feel. While a few do find in this music a celebration of European heritage, many Grovers use the music to connect with different cultures, musics, languages and histories.

Berg, M. (2015). Netnografi: att forska om och med internet. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.Campos, R. (2018). ”Musicking on Social Media: Imagined Audiences, Momentary Fans and Civic Agency in the Sharing Utopia” https://www.iaspm.org.uk/andrew-goodwin-memorial-prize

Kahn-Harris, K. (2007). Extreme metal: music and culture on the edge. Oxford: Berg.

Spracklen, K. (2015), “’To Holmgard… and Beyond’: Folk Metal Fantasies and Hegemonic White Masculinities”. Metal Music Studies, 1 (3), pp. 354–377

In the Facebook group The Folk Metal Grove, its members manifest, explore and celebrate the musical genre called Folk Metal. The ‘Grovers’ come together in a playful performance and celebration of an idealized past, emically labelled folkyness. In this article, a ‘netnographic’ approach is used to explore how Folk Metal is constructed, negotiated and made meaningful through musicking in this community with the aim to discuss aspects of Folk Metal, ideology, genre and online culture. The group can be understood as a living space involving not only the circulation of music but also the development of meaning, collective memory and norms as well as real-life, often intercultural, connections. Earlier research has shown how Folk Metal in some ways can be seen as accentuating central aspects of heavy metal, but some ways in which Folk Metal is made meaningful within the Grove seem rather to connect to a will to transgress the sonic and cultural boundaries of metal. For the group members the music seems to serve as a space to go beyond metal when it comes to which instruments to play, which languages to sing in, which stories to tell and which emotions to feel.

This article discusses the Swedish festival Falun Folk Music Festival (FFF) and makes use of interviews with key organisers, readings of festival brochures, and other material. I begin with a look at the intentions, motivations and negotiations of the organisers leading up to the first festival in 1986, and from there I discuss the way FFF contributed to a change in Swedish folk music discourse towards logics of professionalisation and cosmopolitanism. FFF negotiated between professionals and amateurs, traditionalists and experimentalists. This paved the way for a vast palette of musical traditions, soon to be called “world music”, to reach a Swedish audience. I argue that the cosmopolitanism of FFF, rather than being the main ideological goal of the organisers, worked as a means to an end, namely the professionalisation and artistic recognition of Swedish folk traditions. It also seems to have made the festival relevant in the cultural policy climate of the time.

The Swedish world-music group Hedningarna was successful during the 1990s, combining Scandinavian traditional music with an energetic, drone-based “mystical” sound. Combined with a penchant for theatrics, the band developed an image of primal “nordic-ness” which drew a large following. Indeed, the name Hedningarna translates as “the heathens.” This Nordic image was always tongue in cheek and was combined with a progressive and inclusive attitude. Throughout the band’s career, they would consistently use traditional acoustic “folk” instruments, with the acoustic sound typically amplified and modified. One of the band’s instruments was invented and crafted by Anders Norudde, one of the founding members of Hedningarna. While being a plucked instrument, the mora-oud combined the wooden body of a traditional mora-harp—a medieval style keyed fiddle (Ternhag 2006)—and a fretless lute neck. In this paper, we explore the mora-oud and how its inception and development was shaped by the Swedish folk/world music scene of the 1990s, as well as how it connects to larger discourses of authenticity, cultural appropriation (Matthes 2016) and cosmopolitanism (Stokes 2008). An instrument such as this, when explored by traditional Scandinavian musicians as well as when encountered by migrants from for example the Middle East, seems to offer a horizon of possibilities: a merging of musical and expressive histories, even if the merging in this case is “imaginary.” The material for the paper consists primarily of interviews with musician and luthier Anders Norudde and autoethnographic descriptions by Hållbus Totte Mattsson (one of the founding members of Hedningarna), but also newspaper articles, phonograms and recordings.

Through the Swedish voluntary education organisations called studieförbund bands get access to musical education, rehearsal space, gear and gigs. It is a modest but long time funding without any demands on return. Studieförbund are considered to be one of the most important factors for the success of the Swedish music industry due to the educational role they plays for amateur musicians. As musicians gain experience they tend to “outgrow” the studieförbund.There are often no institutional aids to continue their progress, since arts policy regards pop genres to be commercial by default. Recently, former musicians and festival arrangers have developed regional coaching programs for pop bands, leaning on policies of “cultural and creative industries” instead of arts policies.

Drawing on Michel de Certeau’s concept of tactic and strategies (1984), as well as Ruth Finnegan’s pathways (Finnegan 1989), this paper discusses these efforts as tactical manoeuvres by music creators as they navigate regional spaces of education, arts policies and industry strategies.

Detta bidrag är en presentation av en pilotstudie som kommer att resultera i en forskningsansökan 2019. Projektet handlar om ojämställdhet i musikbranschen med fokus på den sektor som är mest mansdominerad, liveljudstekniker. Enligt nuvarande bedömning finns ett femtiotal professionella kvinnliga ljudtekniker i Sverige vilket möjliggör en totalundersökning av populationen. Kriteriet för vad som räknas som professionell ljudtekniker är att sysselsättningen utgör ca 75 % av yrkesutövningen och att den bedrivs stadigvarande. Exempel på frågor som kommer besvaras är: 

• Varför väljer en kvinna att bli liveljudtekniker, vilka är motiven? 
• Hur ser karriärvägarna ut?   
• Vilka hinder och motstånd möter de kvinnor som väljer att bli liveljudtekniker?
• Vilka stödjande strukturer och resurser finns det som underlättar för kvinnor att bli ljudtekniker?
• Finns det gemensamma nämnare för de kvinnor som har etablerat sig i yrket?  

Projektet syftar således dels till att identifiera och beskriva strukturellt motstånd och hinder men även strukturer och resurser som underlättar för kvinnor att bli liveljudtekniker. Resultaten förväntas bidra till förståelsen för vilka faktorer som motverkar respektive främjar jämställdhet i musikbranschen. Det teoretiska ramverket består dels av Pierre Bourdieus tankar om strukturellt motstånd vilket motverkar mobilitet i det sociala rummet med fokus på begreppet habitus. Dels består ramverket av Robert Mertons teorier om betydelsen av individens preferenser som en föränderlig kraft av institutionella strukturer. Individens preferenser antas vara mer föränderliga än de strukturer som omger individen vilket möjliggör nya definitioner av den sociala verkligheten. Bourdieu kan således användas för förståelse för hur strukturellt motstånd verkar medan Merton kan användas för att förstå varför kvinnor, trots strukturellt motstånd, ändå väljer att etablera sig som ljudtekniker. Metoden är kvalitativ med djupintervjuer som primär datainsamlingsmetod. Det teoretiska ramverket är preliminärt som kan komma att förändras eller utvecklas beroende på empirin. All form av feedback och kommentarer är välkomna för att utveckla projektet vidare.

Calle Jularbo och gammeldansen: en folkmusikpionjär i tidig svensk populärmusik

Hållbus Totte Mattsson (Högskolan Dalarna), Daniel Fredriksson (Högskolan Dalarna) och Toivo Burlin (Stockholms universitet):

Calle Jularbo (1893–1966) tillhör de stora pionjärerna bland artister i den svenska musikindustrins ”barndomstid” under första hälften av 1900-talet. Som en virtuos spelman på sitt instrument – dragspelet – representerar han också en kommersiellt framgångsrik och medieanpassad populärmusik på både svensk och internationell grund. Han var samtidigt en svensk ”storspelman” med romska rötter, storsäljande grammofonartist och en flitigt turnerande musiker, därtill verksam i andra medier som film och radio.

Den dragspelsmusik, ”kultis” eller gammeldans, som Jularbo stod som en företrädare för, har senare dömts ut som ”töntig” och simpel av företrädare för andra genrer – inte minst fiolspelmän och jazzmusiker – som själva kämpat för konstnärligt erkännande och inkludering på en kulturpolitisk arena. Jularbo å sin sida, hävdade att han endast spelat så kallad ”kulturell musik”, eller ”svensk folkmusik”. Han kallade sig offentligt för Riksspelman trots att han aldrig förärades med märke av Zorn-juryn, utan grundade detta i att Hjort- Anders – själv spelman och känd dragspelshatare – sagt till honom att ”du är ju inte dragspelare, utan spelman”. Samtidigt så är Calle Jularbo att betrakta som en tidig populärmusikalisk ikon. Han är en av våra allra mest populära artister genom tiderna och, vilket poängterades då han 2017 blev invald i Swedish Music Hall of Fame, en ”rockstjärna långt innan begreppet var uppfunnet”.

Men hans mångsidiga betydelse och inflytande har inte belysts vetenskapligt i någon större utsträckning. I vårt forskningsprojekt, som är under uppstart, vill vi bidra till kunskapsutvecklingen inom ett eftersatt område: den skärningspunkt där tidig svensk populärmusik och folkmusik utkristalliseras som modern, medianpassad (medialiserad) musik. Vi vill undersöka olika aspekter av Calle Jularbo, hans musik och tid, som t ex: musikern och kompositören – hur är hans kompositioner strukturerade i musikalisk mening och vad är deras relation till den större gammeldanstraditionen? Grammofonartisten – han har ett, enligt olika uppgifter, svårslaget rekord i ett par tusen inspelade och utgivna grammofonskivor. Hur producerades dessa i musikproduktionsvetenskaplig mening, hur lanserades och togs de emot i det samtida svenska musiksamhället? Calle Jularbos aktörsnätverk – vilka var arrangörerna, turnéläggarna, bokarna?

Hur framstår gagenivåer och gageutvecklingen jämfört med andra artisters under samma tidsperiod? I vilka musikvärldar verkade Jularbo – vilken var hans publik? Musikalisk gestaltning – vad döljer det sig för musik bakom dragspelet? Inom gammeldans-genren har det hela tiden förekommit ett flitigt komponerande där repertoaren förnyats utifrån lokala och internationella strömningar. Att presentera kompositionerna i andra sättningar än den traditionella (1–2 dragspel, kontrabas, gitarr och eventuellt också trumset) öppnar nya tolkningsmöjligheter. Jularbo-receptionen i samtiden: Vilka är dagens aktörer i Jularbos värld? Det finns en stor andrahandsmarknad för memorabilia och framför allt vinylskivor och stenkakor kopplade till Jularbos produktion. Hur hålls dessa nätverk samman?