Aim: To investigate children's experiences of the intervention Me and my Family. Me and my Family is an intervention, for families with parental substance use problems (SUP) provided by Swedish social services outpatient care, includes eight weekly sessions where family members communicate how the SUP affects the family. Method: Data consists of 17 qualitative interviews with children, 7 to 19 years old. The qualitative data were analysed using a thematic approach, initially inductively and then discussed by adding salutogenic perspective. Results: The results are presented in three themes. Regardless of the children's varying ages, the results indicate that participating in the intervention has helped the family break the taboo surrounding parental substance use and enabled the young participants to communicate with their family members differently. The intervention also contributed to stronger bonds between children and their parents.
PURPOSE: The aim of this study was to report experiences gained while conducting the research project, in which social workers' active participation was a core feature.
MATERIALS AND METHOD: Guided by the implementation framework AIF (Active Implementation Framework) data were collected from multiple sources, such as minutes from guidance sessions, meetings with managers, booster days, and transcriptions of focus group interviews with social workers.
RESULTS: Findings indicate that social workers need to receive training in research activities before program start and to have time for pre- and post-therapeutic session reflections To deliver and maintain an intervention like Me & my Family require cross-sectional cooperation and staff having academic degrees to develop reflections on program delivery. Research design experiences indicate that RCT methods proved difficult to accomplish. An additional finding was organizational structures in silos as a barrier to recruiting families.
CONCLUSION: Involving social workers in doing research on practices concern needs for managerial support regarding scheduling, routines and interest in evidence-based practice, well-educated social workers, and special attention to research design in relation to clients' needs. Conclusions drawn from using the AIF framework include the need for continuous coaching and consultations as well as feed-back on results.
Purpose: Authors of this theoretical article are questioning Hume's view on causality by arguing for Aristotle’s pluralistic view as an alternative strategy for social work research and practice. Methods: Aristotle's notion of causality is applied to discuss its relevance, and then tested on a real case, thereby illustrating how it can contribute to explain why something works. Results: Different types of causes can reveal characteristics that are preconditional for professional's and service user's mutual roles in enhancing outcomes. They can further reveal the architecture of the intervention; the underlying processes for actions to reach a desired goal. Discussion: To deliver knowledge of relevance in social work, one needs to explain the results of an intervention through causal analysis as well as understanding the content and processes of it. Aristotle's forms of causality make it possible to take the contextual historicism of social phenomenon into consideration and give knowledge beyond effects. © The Author(s) 2023.
Jag och min familj är ett kunskaps- och motivationsbaserat program som omfattar åtta träffar och som ges inom socialtjänstens öppenvård för familjer där någon vuxen har problem med missbruk av alkohol eller droger. Syftet med studien var dels att utvärdera programmets resultat i termer av barns och föräldrars välbefinnande, familjeklimat och föräldrarnas alkohol- och droganvändning, men också att fånga deltagarnas, barn och föräldrars, upplevelser av att delta i programmet.
Utfallsstudien omfattade 59 barn i åldrarna 5–20 år och 67 föräldrar, av vilka cirka två tredjedelar fullföljde programmet. Utfallet redovisar självrapporterade data före intervention, efter avslutad intervention och tre månader efteravslutad intervention. Utfallen för både barnen och de vuxna visade en signifikant ökning av närhet i familjen och en signifikant minskning av familjekaos från före intervention till efter interventionen, vilket kvarstod tre månader efter interventionen. Barnen rapporterade också en minskning av beteendeproblem, medan föräldrar rapporterade en liknande minskning av symtom på ångest och depression. Föräldrar rapporterade också mindre alkohol- och drogkonsumtion efter interventionen i förhållande till utgångsvärdena. Dessa resultat bekräftas av intervjuresultaten där både barn och vuxna berättar om hur kommunikationen ökat i familjen, att familjen lärt känna varandra bättre, och att tabut kring att prata om missbruket avlastat barnen från känslor av skuld och skam. Därmed har också föräldrarnas ångest och oro minskat. Resultaten tyder på att programmet Jag och min familj stöder barnen och familjernas välbefinnande och potentiellt skulle kunna skydda barn från senare skadliga effekter.
Me & my family is a knowledge- and motivation-based programme that includes eight weekly sessions provided by the social services for families in which there are parental substance use problems (SUPs). The aim of this study was to evaluate the programme outcomes in terms of child and parental well-being, family climate, and parental alcohol and drug use. The study involved self-reported ratings from 59 children, aged 5–20 years, and 67 parents, of whom approximately two-thirds completed the programme and provided the self-ratings before, on completing, and three months after the intervention. Findings included a significant increase in family closeness and a significant reduction in family chaos after the intervention, which persisted three months post-intervention. Children also reported a reduction in self-rated conduct problems, whereas parents reported a similar reduction in self-rated symptoms of anxiety and depression. Parents also reported less alcohol and drug consumption post-intervention relative to baseline ratings. The findings suggest that the Me & my family programme supports child and family well-being and could potentially protect children from later detrimental outcomes. The results need to be replicated to evaluate the effectiveness of this programme compared with other programmes within the social services. © 2023 The Author(s). Published by Informa UK Limited, trading as Taylor & Francis Group.
The Wellbeing Wheel is a tool used for early detection, assessment, and planning around children. This study examines how this artefact has been translated from Scotland to Sweden and what that process involved in relation to transformation from the original ideas when travelling from one specific context to another. The analysis was based on three graphic wheels and their supporting documentation, interviews, and field notes. The results reveal great similarity in the overall ‘spirit’ of the work performed to introduce the Wellbeing Wheel to the Swedish context, but on several points significant differences can also be noted, with some content being removed or relocated, and new content being added. These changes were conscious and intentional in some instances, while others arose spontaneously and ad hoc during the development processes. © 2023 The Author(s). Published by Informa UK Limited, trading as Taylor & Francis Group.
Programmet Jag & min familj, som riktar sig till familjer där någon vårdnadshavare har problem med missbruk av alkohol eller droger, tycks ha effekter. Effekterna visar sig framförallt på ett bättre familjeklimat och bättre psykisk hälsa för barn och vuxna. Detta bekräftas även av intervjusvar. Det behövs dock fler deltagande familjer och längre uppföljningstider för att kunna presentera robusta resultat. En utmaning har varit att få ett inflöde av familjer till programmet, ett resultat av alltmer specialiserade organisationer som arbetar i ”stuprör”.
OBJECTIVE: It is more common for persons with psychiatric disorders to also have alcohol problems. Studies in the general population as well as in clinical samples have found hazardous or harmful alcohol habits to be particularly prevalent in the presence of psychiatric disorders. This study sought to explore the relationships between drinking habits and health care utilization (psychiatric as well as general medical) in persons seeking psychiatric treatment and to investigate the associations between age, sex and type or number of diagnoses and health care use and costs. For the planning of targeted interventions, we also sought to identify subgroups with high prevalence of hazardous drinking habits.
METHODS: From a psychiatric clinic for affective disorders at a university hospital in Sweden patients who had been screened for hazardous drinking (N = 609) were selected. Patients with primary psychosis or substance use disorder are treated at other clinics and did not participate. Medical records data were grouped and compared. The ICD-10 was used for diagnoses and the Alcohol Use Disorders Identification Test for screening. Patients were grouped by drinking habits, sex-, age- and diagnosis group and their psychiatric as well as general medical health care use was compared.
RESULTS: Abstainers used psychiatric care more than all other drinking groups (p < 0.001). Psychiatric health care costs were higher in abstainers and low-risk drinkers (1.64 to 1). No differences in general medical care could be identified between drinking groups. Specific subgroups with higher rates of hazardous drinking could not be identified (44% of all males and 34% of all females reported such habits). Inconclusive results from previous research are most likely due to different methods used to classify drinking problems.
CONCLUSIONS: Abstainers and low-risk drinkers used psychiatric health care to a higher cost than the other drinking groups. Possible explanations are discussed from a clinical and scientific perspective. This study clarifies the need for uniform measures when classifying alcohol use in studies of relationships between alcohol use and health care use. There is also a need to separate former drinkers from abstainers in future studies.
Studies on interventions for at-risk gambling are scarce. This pilot study is the first step in a larger project aimed to develop methods to prevent more serious gambling problems. Drawing on experiences from the alcohol field, the brief intervention (BI) model was tested in a primary care setting. Primary care personnel was trained for 2 days. Patients were screened, and those with signs of problematic gambling were offered a return visit to discuss their gambling habits. Of the 537 screened, 34 (6.3 %) screened positive for problem gambling. Of those, 24 were at-risk gamblers whereof 19 agreed to participate. Six of those 19 took part in a 1-month follow-up. Important information for the planning of upcoming studies was collected from the pilot work. Given that the rate of at-risk gamblers was elevated in this setting we consider primary care a suitable arena for intervention. Staff training and support appeared essential, and questionnaires should be selected that are clear and well-presented so staff feel secure and comfortable with them. The BI model was found to be most suitable for patients already known to the caregiver. The number of participants who were willing to take part in the follow-up was low. To ensure power in future studies, a much larger number of screened patients is evidently necessary.
Sammanfattning
Socialstyrelsen har initierat ett utvecklingsarbete i fem kommuner i syfte att samordna stödet till barn under 18 år och föräldrar i familjer där föräldrar har problem med riskbruk/missbruk. Arbetet skulle särskilt stärka helhetssynen och samverkan mellan enheter i kommunen som har ansvar för barn, ungdom och familj respektive missbruk och beroende. Med helhetssyn avses här att se barns och vuxnas individuella behov, men även som familj, när det gäller socialtjänstens arbete med att upptäcka missbruk bland föräldrar, utreda, ge insatser och följa upp. Utvärderingen, som om avser tiden november 2012 till september 2014., avser såväl själva utvecklingsarbetet (processen) som dess resultat. Det kan med utvärderingstermer benämnas programteoriutvärdering och som genererat tre övergripande frågeställningar: Har kommunerna genomfört vad de föresatt sig göra? Har de uppnått de mål som de satt upp? Vilka förhållanden hindrar alternativt befrämjar ett familjeperspektiv i socialtjänstens arbete med barn och vuxna? För analys och tolkning av resultaten har implementeringsteori och teorier kring organisation och samverkan använts. Två år är en kort tid för att ett utvecklingsarbete av den här omfattningen ska ge några synbara avtryck i verksamheterna och framförallt innebära något för brukarna/ klienterna. I två kommuner har arbetet fått ett sådant genomslag att även klienterna kunnat tillfrågas om upplevelsen av samordningen samt om och hur arbetet inneburit någon förändring för dem. I en kommun har arbetet inte gett några större avtryck vare sig i organisationen eller för klienterna. I två kommuner har det inneburit viss utveckling av samarbete och samordning på professions- och verksamhetsnivå. Alla fem kommuner har fullföljt projektet och har en ambition att fortsätta utvecklingsarbetet. Målsättningen att pröva de samordnande insatserna i större skala har omsatts i en av de deltagande kommunerna. Det kan konstateras att de i teorin beskrivna hindren även förekommer i detta projekt. Det gäller exempelvis brister i kommuniceringen, hur samordnandet och uppföljningen med familjen faktiskt ska gå till, hög personalomsättning, hög arbetsbelastning och brister i ledningsstöd. Att enheterna är lokaliserade på olika ställen eller organiserade i olika förvaltningar är andra hinder. Framgångsfaktorer har varit fungerande arbetsledarskap och förankring på flera nivåer. Ledare som tar aktiv del och lyssnar och lär. Att det finns mottagningsfunktioner på bägge enheterna inom respektive kommun banar vägen för samverkan när det gäller upptäckt och utredning. Att testa en samordningsmodell i några pilotärenden förefaller vara ett bra sätt att förbereda sig innan implementering sker i större skala. Att utbyta erfarenheter med andra kommuner har visat sig verkningsfullt. Det finns flera exempel på hur kommunerna av lärt varandra och även använt varandra i utvecklingsarbetet. Optimistiska, erfarna och uthålliga projektmedarbetare med tydliga mandat som leder implementeringen är en framgångsfaktor, liksom att utgå från faktiska behov av förändringar i organisationen. Tre förhållanden som identifierats som hindrande eller försvårande av ett samordnat arbetssätt kan sammankopplats med lagstiftning och organisationsformer. Utredning och insats går inte alltid i fas med varandra tidsmässigt på vuxenheten och enheten för barn och unga. Enligt socialtjänstlagen ska en barnutredning vara slutförd inom fyra månader och en förhandbedömning ska vara gjord inom 14 dagar (SOL 11:2). Sådana tidsgränser formuleras inte för vuxenärenden. Barnutredningen kan avslutas utan insats med hänvisning till att det finns en fungerande förälder och vuxenutredningen likaså, därför att den vuxne inte är motiverad att göra något åt sitt missbruk. Själva arbetets organiserande gör att det finns flera ärenden i en familj som inte synkroniseras. Slutligen diskuteras resultatet utifrån den vedertagna metaforen stuprör. De flesta kommuner i Sverige har en specialiserad organisation. I en sådan organisation flyter barnärendena i ett stuprör och vuxenärenden i ett annat. Utöver detta införs här metaforerna hängrännor och rännkrokar. Hängrännor behövs för att möjliggöra ett helhetsperspektiv på familjen, i hängrännorna blandas ärendena. Rännkrokar slutligen ses som strukturerna i organisationen som underlättar de blandade ärendeflödena. De samordningsmodeller som kommunerna prövat kan liknas vid försök att montera upp hängrännor.