Allt fler studier pekar på ungdomars pessimistiska sätt att se på samhället och framtiden. Denna studie undersöker 55 gymnasieelevers texter om samhällsfrågor de själva ser som viktiga och deras syn på framtiden i förhållande till den valda frågan. I studien undersöks vilka teman som är särskilt framträdande, om eleverna har en optimistiskt eller pessimistisk framtidssyn och vilka typer av disciplinärt färgade ansatser som eleverna använder sig av. Texten skulle enligt instruktion innehålla en nulägesbeskrivning, en förklaring till varför det ser ut som det gör, och en reflektion om framtiden. Texterna har skrivits anonymt och utan koppling till något särskilt skolämne. Fyra innehållsliga teman sticker ut som dominerande: (1) Mänskliga rättigheter (2) Miljöfrågor (3) Sociala relationer (4) Medicinska lösningar och kunskapsutveckling. 21 texter har en optimistisk syn på framtiden, 17 texter har en pessimistisk framtidssyn och resterande 17 uppvisar både ock, alternativt är svårbedömda. Texterna om mänskliga rättigheter skrevs företrädelsevis med samhällsvetenskaplig ansats, medan miljöfrågorna i hög grad hanterades utifrån humanistiska förtecken. Det finns ett visst mönster i analysen som visar att texternas disciplinära ansatser påverkar huruvida eleverna uttrycker sig optimistiskt eller pessimistiskt inför framtiden. När eleverna får möjligheten att i skolan bearbeta en för dem angelägen fråga utan att uppgiften definieras av en skolämneskontext, tenderar de att använda ett brett urval av disciplinära ansatser. Det föranleder en diskussion om huruvida den angelägna frågan bör lyftas ut ur sitt skolämnessammanhang för att möjliggöra för eleven att bearbeta frågan på nya sätt.
Enligt Skollagen ska utbildning i skolan vila på vetenskaplig grund. I denna studie intresserar vi oss för hur verksamma lärare läser och tolkar befintlig forskning. En utvecklingsgrupp på en skola, bestående av tre lärare och två skolledare, samlades utifrån sitt uppdrag att driva skolutveckling på sin egen skola. Vi valde som forskare ut fem olika vetenskapliga texter på temat skolutveckling, och observerade de samtal som utvecklingsgruppen förde sinsemellan runt dessa fem texter, i förhållande till deras egna utmaningar. Det huvudsakliga syftet med studien är att bidra med fördjupad kunskap om mötet mellan lärares praktik och olika typer av innehåll i vetenskapliga texter. För att uppnå detta syfte utarbetar vi en metod för att identifiera intertextuella möten mellan forskningstext och erfarenheter från skolpraktik, det vill säga tillfällen då komponenter ur forskningstext möter praktikförankrade referenser i samtal. Vi intresserar oss särskilt för potential till praktikutveckling på vetenskaplig grund. Resultatet visar att den vanligast förekommande intertextuella aktiviteten var att deltagarna tog fasta på texternas framskrivna resultat och lät dessa berika deras eget professionsspråk. Ett berikat professionsspråk är den praktikorienterade samtalsaktivitet som är mest framträdande i alla samtal. Deltagarna använder nya begrepp eller får fördjupad förståelse för sådant som de redan har erfarenheter av.
Denna text tar sin utgångspunkt i kritik som riktas mot skola, lärarprofession och lärarutbildning. Det finns en stark kritisk front som menar att skolan i för låg grad vilar på evidensbaserad vetenskaplig grund. Denna text argumenterar för att vi behöver identifiera de skilda kunskapsanspråk som finns inom den forskning som säger sig vilja bidra till kunskapsutveckling inom skola och utbildning. Därefter fokuseras särskilt den typ av forskning som utifrån kritiska, problematiserande perspektiv vill belysa skolans praktik och lärarskapets komplexitet. Min uppfattning är att det just är denna typ av forskning som ofta kritiseras som överflödig och snarare sägs bidra till oklarhet än fördjupning inom lärarutbildning och lärarprofession. I dialog med bland annat utbildningsfilosoferna Richard Pring och David Bridges, ställer jag kritiska frågor till bland annat delar av min egen forskning om socio-emotionella arbetsmaterial i undervisning. För att kunna hävda sådan forsknings viktiga roll i så väl lärarutbildning som i samverkan med verksamma lärare krävs att också ta kritiken mot den, och dess premisser i beaktan. Den mest centrala frågan i denna kritiska belysning handlar om på vilket sätt sådan forskning förmår att knyta an till praktikens villkor och vardagsdiskurs.
The book addresses one of the most urgent social problems in many countries, the uncertain school-to-work transitions of young people. As a result, a ‘transition machinery’ has been created, consisting of various education and training measures realised by e.g. teachers and youth workers.
The volume demonstrates that discourses related to youth transitions do not simply describe young adults but create them. For example, young people are expected to be active citizens who make themselves attractive to employers, and those who fail in doing so may be labelled having psychological deficiencies. When failing transitions, resulting in lack of higher education or unemployment, are treated as individual’s problems rather than rising from structural factors, the solutions are likewise individualized. The book thus underlines the importance of analysing power relations reflected by gender, health, social class, and ethnicity.
The articles of the book combine perspectives from young people, policymakers, teachers, and youth workers in Iceland, Finland, Sweden, and England.
A central question for this article is how social sciences teachers in middle school (age 10-12) relate to and talk about school’s fundamental democratic values as crucial parts of the teachers' assignments. The article aims to provide insight into how the teachers thereby position and constitute themselves as social science teachers and how this is intimately connected to their didactical practise. Three social science teachers were interviewed and in the analysis various subject positions were identified. The results show that teachers are trying to balance between the subject content they are required to work with, and a democratic assignment which is often interpreted in terms of students’ influence and participation. The difficulties to fully carry out student participation in every day teaching evokes interpretations of the democratic assignment as a question of what general approaches a teacher should have towards students, and a general mission to empower and equip students for the future. These approaches are strongly influencing how the informants construct themselves as teachers. However, it is also shown that the subject content of social sciences to some extent may enforce the possibilities of achieving the aims of a democratic assignment, which strengthens the argument that both the process of becoming a teacher and the challenges of the democratic assignment need to be situated and further developed within the contexts of specific school subjects.
In this paper, focus rests on the relatively new international phenomenon of therapeutic education. Taking in the fact that this phenomenon is part of the schools’ assigned task to see to the formation of young people, the aim of the paper is twofold: to highlight what rationales that emerge in the formation of young people’s emotions in school, and to discuss these rationales in terms of vital principles of public education for the common good in society. The results are based on an empirical case study of ten Swedish teachers involved in the so-called Life Competence Education, which serves as a contextualisation of this phenomenon. Two rationales of this formation stand out as key; the seriousness of the inward turn of the individual, and the crucial step of sharing one’s innermost. Although these rationales involve collective notions of the students’ emotional well-being, they are quite firmly anchored, we argue, in the single individuals’ well-being.
The presentation takes its point of departure in the relatively new international phenomenon of therapeutic education. This phenomenon is part of the commissioned task in the Nordic countries and internationally to see to the emotional formation of young people in youth education. Taking on Swedish teacher descriptions of how this task is played out in the classroom, we highlight emotional rationales that emerge in these descriptions. In addition, we discuss how these rationales relate to a normative project of fostering qualified collective beings, partly by encouraging the students to search for their “innermost” in order to share it with each other and thereby making their innermost a matter for the collective.
This present article takes an interest in the fairly new phenomena of social and emotional training programs in youth education. Prior research has shown that values and norms produced in these types of programs are supporting ethical systems that teachers may not always be aware of. This motivates the development of methods for analyzing these activities from an ethical point of view. An analysis model has been developed and piloted in the analyses of two different classroom activities. The model is based on theories of communicative ethics and an ethics of dialogicity, drawing upon the work of Jürgen Habermas, Iris Marion Young and Emmanuel Levinas. The analyses show that norms concerning whose perspective is prioritized and what ethical values are constituted in the classroom vary depending on how the program is organized and how the teacher chooses to use the program. The article also argues that the analytical model suggested might serve as a contribution to both teachers’ own professional, ethical awareness, and to critical studies on what takes place within social and emotional training activities in education.
The purpose of this paper is to discuss the implications for democratic education in primary school, and the fostering of future democratic citizens, when democratic education is understood as value-based education, using socio-emotional manual-based programs. This is done in two steps. First I contextualize the usage of socio-emotional programs through an educational historical point of view, from an educational philosophical and political point of view, and from a sociological perspective. Then I look closer to one of the manual-based programs, the textbook material for Lower Secondary School (grades 7-9): Important for life – social and emotional training (SET), through analyzing the constructions of virtues and values in it. In the last part, I discuss if and how these constructions of virtues and values can be understood as political.
This article takes an interest in how teachers handle new challenges. The challenge in focus is a nonmandatory yet widespread subject in Swedish education called Livskunskap, Life Competence Education (LCE). The purposes of the present study are to identify and discuss notions of being a teacher actualized in teachers’ narratives about the challenge of LCE, and to discuss how narration may help teachers to handle and reflect upon professional challenges. Seven teachers were interviewed about their experiences from teaching LCE. The analysis showed how acts of defending, exploring, presenting, or resisting LCE were performed in the teachers’ narratives. LCE seems to actualize a narrative tension between two dominant aspects of teacher identity. On the one hand, there is an image of a socially committed teacher who cares about the emotional well-being of and relations to his/her students. On the other hand, there is an image of a knowledge-oriented teacher who connects with the students mainly by focusing on subject matters. Drawing upon the theoretical work, mainly by Michalinos Zembylas, I found that the teachers had opportunities to use narration as an arena for personal agency, but these opportunities were not necessarily taken in the present narratives.
Vår presentation utgår från en större projektskiss där lärarens pedagogiska ledarskap är i fokus. Vi orienterar oss särskilt mot ansvaret att främja mångfald i klassrummet. Den mångfald vi syftar på inbegriper aspekter som genus, etnicitet, religiös tillhörighet, barn i behov av särskilt, men även andra aspekter som inte betonas lika tydligt i mångfaldsdiskurser. Vi intresserar oss därmed för ett mångfaldsfrämjande som verkar bortom förutbestämda idéer om ”vi” och ”dom” och om vem som representerar mångfalden i klassrummet. Lärarutbildningen har, i vår tolkning, ett viktigt uppdrag att utbilda lärare som mångfaldsfrämjande ledare i klassrumspraktik. I denna presentation analyserar och diskuterar vi därför lärarstudenters erfarenheter av utbildningens bidrag till ett normkritiskt förhållningssätt. Detta är en mindre pilotstudie som består av 15 enkätsvar där studenter besvarat frågor om mångfaldsfrämjande och normkritiska förhållningssätt i slutet av utbildningen. Denna studie ingår i det större projektet om pedagogiskt ledarskap och mångfald i vilket vi ska studera den faktiska praktiken där läraren förväntas fungera som mångfaldsfrämjande pedagogisk ledare.
Educational philosophers and sociologists have pointed out the potential risks of an educational trend of therapy, which seems to have connotations with Western macro-discourses of individualisation, popularised psychology and privatisation of the public room. The overall purpose of this article is to discuss potential risks and possibilities regarding moral aspects of therapeutic approaches in education from a teacher perspective. I will present the non-mandatory Swedish topic Livskunskap, life competence education (LCE), in a case study in the field of therapeutic education. The article is based on a small, qualitative empirical study of teachers’ experiences of teaching LCE and observations of LCE lessons. The empirical material is analysed through two theoretical lenses, the first being critical aspects of therapeutic education, the second being an educational theory of the ethics of care, mainly developed by Nel Noddings.
This article examines how the concept of active citizenship has been given a neo-liberal character by examining practice in three different educational contexts in Sweden. The concept of active citizenship has become influential in educational policy and practice throughout the European Union. The aim of this article is to highlight concerns at how this concept has come to be re-shaped by neo-liberal principles in Swedish education. The analysis highlights three themes, based on voice, ethical awareness and complexity and mutuality of lived experience, and argues that they provide the basis for a shift away from the present neo-liberal colouring of the concept.